Sanna Siljeström

Men eftersom folk har en tendens att anmäla mig till socialen så fort jag nämner Alex och hans utredning har jag dragit mig. Jag vill därför inleda med att jag har rådfrågat både psykologer, läkare och socialen, och samtliga håller med om att det är SÅ viktigt att man sprider kunskap, för att på så vis få mer förståelse. Det handlar INTE om, som en del tycker, att hänga ut honom. 
Och som socialen (som är lika less på att folk gör orosanmälningar på Alex stup i kvarten som vi är) påpekade, det är inte olagligt att skriva om sitt barn på internet. Även om vi kan förstå varför en del kan uppfatta det som att man "hänger ut honom". Det är upp till mig, som vårdnadshavare, att sätta gränsen för hur mycket/lite jag ville dela med mig av.

 

Som jag nämnt förr så har vi ju länge misstänkt att Lilleman lider av någon form av diagnos. Jag själv misstänkte ADHD, eller snarare ADD. Och jag har sedan han var en bra bit under året kämpat med att någon ska ta min oro på allvar, men möttes bara av oförståelse, okunnighet och "alla pojkar är sådär, det växer bort" eller "Alla har nog en släng ADHD, inget att bry sig om".  🙄
Lyckligtvis så uppmärksammade förskolan också snabbt att han inte alls fungerade som andra barn, och dom hjälpte oss enormt mycket med att se till att det drogs igång en utredning. 🙏❤

I skrivande stund har vi hållit på med utredningen i över ett år, och långt innan utredningens start så hade förskolan redan börjat anpassa sig efter Alex behov. Vi har haft många möten med förskola, psykologer och läkare. Och vi har haft specialpedagoger och psykologer på plats på förskolan för att se till att både Lilleman och hans kompisar ska kunna må så bra som möjligt, och hjälpa pedagogerna och se till att dom kan "hantera" Alex på det bästa sättet möjligt.

 
Och jag måste ge en ENORM eloge till förskolepersonalen på Funäsdalens förskola, som verkligen gör ett fantastiskt jobb! Det här struntpratet som går på byn -vilket tyvärr verkar startat med att ett gäng oroliga föräldrar/morföräldrar trissat upp varandra och varit för fega för att kontakta mig personligen- att "Varken skolan eller föräldrarna gör någonting åt Alexander"- det är BARA skitsnack. Skitsnack som 100% hade kunnat undvikas om ni hade vågat kommunicera med mig! 🤦🏼‍♀️💁🏼‍♀️
Faktum är att dom flesta ryktena som går på byn är sanning med stor dos överdrift.

SÅ SNÄLLA tro inte på allt ni hör.🙏 Dels för vår skull, men framförallt för Alex skull! Har ni funderingar, eller är oroliga eller rädda (Eller kanske bara vill be mig om ursäkt?🤷🏼‍♀️), snälla kontakta mig! Jag är inte farlig, och jag kommer inte tro att ni hittar på. Det finns ju en anledning att vi startade utredningen från början!

 

Att göra en orosanmälan hjälper inte ett dugg, det snarare stjälper mer än hjälper. Och det kommer inte att leda till att Alex utredning går fortare! Det enda som händer är att vi får sitta på möten, där Alexander får höra EXAKT det ni berättat i anmälan, hur dålig kompis han är och att hans kompisar är rädda för honom. Vilket i sin tur leder till att det spökar ännu mer i huvudet på Lilleman. Viket gör att han känner sig ännu mer osäker på skolan. Vilket i sin tur leder till fler utbrott. Väldigt kontraproduktivt för ALLA, om ni frågar mig.🤷‍♀️

Tycker ni inte att skolan gör sitt jobb och inte tycker ni får respons från rektorn eller pedagogerna, kontakta MIG, så kan jag ordna möten och se till att det blir förändring. Att göra en orosanmälan för att man inte tycker förskolan sköter sig är helt fel väg att gå. Soc kan inte göra någonting åt det! 
 

 

Hur som helst, sista utredningen via föräldra- och barnhälsan i Östersund ledde till en remiss till Barn- och ungdomshabiliteringen, där Alex nu kommer att utredas för vad som på pappret heter "Autismspekrumtillstånd (AST) med uppmärksamhetssvårigheter". Så vi vet inte exakt diagnos än, men utredningen är i full gång och målet är att ha en diagnos innan han börjar skolan. Framförallt för skolans skull så dom kan söka så mycket hjälp och bidrag som möjligt. Tyvärr är köerna väldigt långa, så risken är stor att det drar ut på tiden.😔

 

Jag vill inte gå in på för mycket detaljer kring just Alexander som person. Men det största problemet är att i situationer där det blir för mycket intryck eller där han inte känner sig trygg så blir han utåtagerande och våldsam. Hemma är han trygg, och har sina rutiner, vilket gör att det fungerar väldigt bra. Han är ALDRIG våldsam hemma. 

Tyvärr blir det, naturligtvis, svårare på förskolan. Eftersom han är sensoriskt överkänslig reagerar han starkt på bland annat ljud, ljus, hur saker känns och luktar. (Vilket är anledningen att ni ofta ser honom i solglasögon och/eller hörselskydd) Så om det är, tex, väldigt många barn som leker kring eller med Alex så kan det bli lite för mycket intryck på en och samma gång.

Han har även svårt för plötsliga förändringar och att komunicera och göra sig förstådd på samma sätt som andra. Vilket gör att om man inte uppfattar hans varningssignaler och avlägsnar honom från stressmomentet, så kan det i värsta fall, om någon vuxen inte är tillräckligt uppmärksam, leda till att han attackerar någon av sina kompisar. Han VET att det han gör är fel, och han ångrar sig alltid jättemycket efteråt. Han är inte dum, snarare snäppet smartare än många andra. Men han kan helt enkelt inte kontrollera det!

Lyckligtvis han har blivit superduktig på att själv säga till personalen när han tycker det blir för mycket intryck, så dom kan gå iväg med honom till en lugnare plats. Så det här kommer, förhoppningsvis, att bli bättre med åldern. 🤞 

Det ni som föräldrar med barn på förskolan/skolan kan göra, om något händer, istället för att säga till era barn att Alexander är "farlig" och att dom ska "akta sig för honom", är att förklara för era barn att han inte fungerar riktigt som alla andra och att han nog tyckte det vart för mycket. Och att om dom märker att han börjar bli irriterad eller stressad, be dom gå ifrån en stund så han får lugna ner sig eller be dom säga till en fröken. Barn förstår mer än man tror, och jag tror att kunskap är nyckeln till en fridfull skolgång. Han VILL ju så gärna leka med dom andra och vara med, men om han blir utstött och ingen vågar leka med honom och han blir stämplad som "farlig", då kommer dom kommande 10 åren bli ett helvete, inte bara för Alexander, utan för ALLA, lärare och barn. Och oss föräldrar, såklart. 

 

 

Med det sagt vill jag också dela med mig av följande länk:  https://minstoradag.org/det-har-ar-autism/ - där kan ni läsa en kort och väldigt bra sammanfattning vad autism är. 😊