Sjukstuga efter sjukstugan

Det går sådär för oss just nu. 😅
Efter föregående veckans diverse sjukdomsepidemier hann vi knappt bli friska innan det drog igång igen. Igår visade tempen 39,3 på lilleman när han bad om att få gå och sova en hel timme tidigare än vanligt. Huffas. 💔😭🤒
Idag vaknade han tack och lov feberfri, men han har varit en väldigt lugn, lågmäld, trött och hängig version av sig själv. 😢
 
Veckan har till mesta del bestått av jobb för min del, så det i kombination med att sjukdomarna bytt av varandra här hemma har resulterat i en väldigt lugn och händelselös vecka. Men några bilder har jag i alla fall att bjuda på:
 
Morgonmys med alldeles nyvaken Alexander. 😍
Efter middagen i fredags ville Alexander ut och cykla.
Alexander tyckte att vi skulle cykla milen hem till farmor och farfar i Ljusnedal. När vi sa att vi fick ta den någon dag då det inte strax var läggdags drog missnöjessången igång på hög volym.  😩
Kastar sig av cykeln i protest. Sen blev han ännu argare för att han ville cykla mera. 🙄😅
Tänk så mycket vilja (och volym!) det kan finnas i en så liten människa.  😱
Morfar swischade över lite pengar till lördagsgodis, så lördagen bjöd på betydligt gladare miner än fredagen. 😘
Godispåsen var fylld med kexchoklad, plopp, nya nappar och två stycken bilar. Alex var helt salig när han öppnade påsen. 💖
Leker med nya bilarna.
😄
Mamma och pappa fick också lördagsgodis. Fast av Nettan på FjällPralinen! NOM! 😍
Ute i parken och öppnar i Söndags. Vinterjackan har kommit fram nu. Det är ruggigt kallt på mornarna.
Det var det jag hade att bjuda på från veckan som gått. Energin och inspirationen för att blogga fanns inte riktigt där idag. Så jag ber om ursäkt om inlägget känns lite halvkrystat.😟
 




Ungj**el

Fy helvete för en jävla dag. 
Alltså, PÅ RIKTIGT. 
Varenda liten droppe av tålamod jag hade på lager tog slut. Och jag måste fasen nästan klappa migsjälv på axeln för att jag inte tog ungfan och kastade ut honom från ett stup. 
 
Alltså, jag fattar inte. Alex är inne i någon period just nu där hans enda mål med livet är att reta gallfeber på sina föräldrar. Vi kan knappt ta med honom på affären längre. Det ska trotsas tametusan nästan dygnets alla timmar. Och kom fan inte och påstå att det har med uppfostran att göra. Trust me. Det spelar ingen roll hur sträng jag är, hur arg jag blir, hur jävla envis jag är. Han ger sig inte. 
 
Snälla säg att jag inte är ensam om att ha en sånhär unge!? Alla andra verkar ju ha världens skötsammaste, finkläddaste, mest välupfostrade ungar som "aaaaaaldrig är jobbiga" och som mammorna "Aaaaaaldrig skulle vilja säras ifrån en endaste liten nanosekund".  Och här står jag och känner mig ensammast i världen om att vilja skicka tvååringen på internatskola tills han lugnat ner sig lite. 😭  
 
Phew, med det ventilerat och lättat från hjärtat tänkte jag dela med mig av våran hemska dag i bilder. Här har vi Alex, glad som en sol, på väg upp på toppen i gondolen. Något han tjatat om att göra varenda dag sedan sist vi åkte. "Åka ijeeeen, åka ijeeeen!" Ropar han varenda gång han ser gondolen. 
Det var ganska precis här det gick utför. Alex blev skogstokig över att behöva kliva av gondolen och ville fortsätta vad han kallade att "Åka gunga". På bilden ser ni, förutom toppstugan, Johan som jagar Alexander som försöker hoppa på en gondol i farten.  😅
Efter mycket om och men tog vi oss iaf vidare bort till Lopme Laante, med målet att vandra vidare till utsikten uppe på funäsdalsbergets topp.
Och sen bröt barnet ut i en symfoni av brölljud och snyftningar, i volymjämförelse med hesa fredrik. 
Ja, och tro inte han slutade vråla. Folk nere på byn ringde nog socialen i tron om att någon var i full håg att avrätta sitt barn på toppen av Funäsdalsberget i någon form av hednisk ritual. 
Och här insåg mistluren, eh jag menar Alex, att skrikande och gråtande, och vrålande inte hjälpte och började göra illa sig med flit för att få sin vilja igenom. Här genom att kasta sig i en enbuske.
Efter att ha legat ute på en myr och vrålat en stund blev han plötsligt mobil igen och började springa efter oss som valt att gå sakta framåt och ignorera eländet. "I don't negotiate with terrorists" ropade jag bakåt till den fortfarande strupsångssjungande tvååringen. 
Plötsligt blev han omobil igen och vägrade all form av framåtgående om det inte var i min famn. Så jag bar honom en liten stund. Men att bära en tvååring i kuperad terräng är ganska jobbigt... Så efter en stund var jag så illa tvungen att sätta ner honom.... 
... och självklart började han vråla som en stucken gris igen. 
Här har vi gett upp och är på väg hem. Vi tog oss aldrig upp på toppen. 😅
På vägen tillbaka till gondolen tilltog vinden rejält (Alex skrek fortfarande non stop, vi är alltså uppe i 1 h KONSTANT klagosång)
Preciiiis framme vid gondolen och mer än redo att komma hem, så ljöd en varningssignal. "Hah, jag lovar att dom stängt av gondolen på grund av att det blåser för mycket.." muttrade jag trött... Och ja. Självklart hade jag rätt.... 😭
Efter att ha varit inne hos farbror Roark, som sköter liften, och kollat läget och värmt oss lite så gjorde vi det bästa av situationen och gick in och fikade på toppstugan. Alex fick en mobil med youtube, lite våffla och varm choklad och blev ÄNTLIGEN tyst. Tack och lov.
Jag offrade mig också på en våffla. Så nu får vi se hur bra jag mår imorgon. Jag har faktiskt inte vågat bryta mitt LCHFande sedan förra kolisbaksmällan i slutet på juni. 
Efter lite mer än timmen kom äntligen Gondolen igång igen och vi kunde åka hem och lägga barnet, som var helt SLUT efter allt vrålande. 😅 
Dagen avslutades med ännu mer kolhydratsmoffande hos svärmor och svärfar i sätern. Där det bjöds på fisk och flötgröt. 😍 Nom! Mindre trevligt var att besöket fick avslutas abrupt när Alexander bokstavligen började klättra på väggarna. 😑
 




Om min trasiga mus och annat onödigt vetande

Först och främst; TACK.
Tack snälla för gensvaret på mitt senaste inlägg. Vad glad jag blir att ni ändå är ett gäng som tycker om att läsa min blogg och som faktiskt läser. Jättekul, verkligen. 🙏💖
 
Det har varit en bra vecka så här långt. Inga direkta katastrofer varken i privatlivet eller på jobbet som min trötta överarbetade hjärna behövt processa. Så skönt. Jag känner mig fortfarande som att jag har ett IQ jämförbart med en frukostflinga, och att någon form av kopplingscentral i hjärnan tagit långledigt.
Men jag känner mig liiite piggare och lite gladare. Nästa steg är att försöka komma ut och komma igång med mina promenader igen. Jag VET ju att det gör så mycket för välmåendet. Men jag är ju så grönjävla lat. Och all form av träning är fan tråkigare än att titta på färg som torkar.  
 
Hursom, det här inlägget skulle egentligen upp i onsdags. Men min datormus havererade i måndags och INGEN av mina datanördar till kompisar/grannar hade en till övers. Så jag har inte kunnat använda datorn förens idag då min nya mus dök upp i brevlådan. 
Var förstås tvungen att testa hur bra den fungerade direkt, så jag passade på att redigera lite random bilder från veckan;
 
Mycket trött mamma ligger och vilar innan barnet vaknar. 😴
I måndags lyxade vi till det med kesoplättar till lunch. Passade på att testa kokosolja för första gången. Har läst så mycket bra om den så jag köpte hem en burk från ICA i veckan. 
Alex fick sina plättar med massa grädde och sylt. Jag åt dom met ett flak smör och ett ton ost. 😉😋
Jag vet ju att ni är ett gäng som undrar hur det går med LCHFen. Jag kan ju skriva lite mer om det nån gång, men kortfattat; Vågen står still. Men kroppen mår väldigt bra! Jag är mycket piggare. Och för första gången i mitt liv har jag faktiskt orkat träna lite. Med betoning på just LITE. Jag gör plankan varje dag för att stärka muskulaturen i ryggen efter tips från läkare. Jag hade för några månader sedan så GRÖNJÄVLIGT ont i ryggen att jag varken kunde ligga, sitta eller stå utan att böla av smärta. Men sedan jag började med att göra plankan varje dag så har jag faktiskt inte haft ont alls! Och som bonus har jag vad som börjar kunna kallas för magmuskler också. 😉 Jag klagar då inte! 
När vi ändå pratar ytligheter så kan jag väl ändå passa på att visa upp månadens Glossybox. Helt okej box, i vanlig ordning. 😍
I samma veva som glossyboxen kom så fick jag hem ett paket med akutbeställda ytligheter. Då flera favoriter och tillika MÅSTE-HA-produkter var nere på dom sista dropparna var jag tvungen att bryta mitt köpstopp för att fylla på.  
 
 
 
...
Ja, jag vet. Några av er jublar; "Jeeeey, självsvält, självisar och ytligheter!" Men en hel del av er är inte ett dugg intresserade och läser mycket hellre om bloggens egentliga stjärna; Alexander. 😉 Så till er passar jag på att klistra in ett helt gäng bilder från i tisdags när jag och Alex tog och vandrade den 1,5 km långa KulTuren "Bäverstigen
 
Bäverstigen startar nere på Risnäset i funäsdalen. 
Spanar efter bävrar. "Titta mamma! Batten!" Jollrade en glad Alexander som lyckligtvis var så pass glad över att se vatten att bristen på bävrar inte störde honom nämnvärt. 😂
På bäverstigen finns en hinderbana för barnen. Perfekt ställe att rasta en överenergisk tvååring! 
Och det var det jag hade för idag. Vi hittade på flera roliga saker i veckan och i helgen händer det säkert massor av roligheter. Men dom bilderna får vänta till veckan är slut. 
 
Till then! 
 


Tidigare inlägg