Vecka 33

 

Vecka 32+0 (v.33) | 60,0 kg (+13 kg)

 
Kroppen:
Om du väntar ditt första barn så har barnet nu sannolikt lagt sig tillrätta nu med huvudet nedåt inför förlossningen. Om du är omföderska så kan det dröja ytterligare någon vecka. När barnet lagt sig med huvudet nedåt så brukar det bli både lättare att andas och om du har haft magbesvär så kan dessa lätta något nu. Istället kan du dock uppleva ett ökat tryck nedåt, med symptom som stickande känslor i bäckenet.
 
När du är gravid i vecka 33 så är du fortsatt trött och har med stor säkerhet fortsatt svårt att sova. Tyvärr så tar en graviditet hårt på dina krafter och du behöver vila. Försök att vila när du kan, dag som natt. Har du svårt att varva ner så prova ett varmt bad, läsa en bok eller varför inte ett sövande debattprogram på TV.
 
Barnet:
Barnet är ca 40 cm långt mellan huvud och fot och väger ca 1,98 kg i början av veckan och ca 2,15 kg vid veckans slut.
 
Barnets hjärna växer snabbt och dess huvud ökar i storlek. Livmoderväggen blir tunnare och barnet kan därför uppfatta ljus och mörker, exempelvis om det är dag eller natt. Fingernaglarna är nu tillräckligt långa för att nå fram till fingertoppen. När barnet väl är fött så kan de behöva trimmas. Det händer att barn river sig själv i ansiktet redan innan de föds, men detta är inget farligt.
 
 
Egna tankar om föregående vecka:
Och däääääär gick vi över 60 kilos strecket!
Suck och stön. När jag började med min viktresa för en herrans massa år sedan vägde jag 64 kilo, och att vara i närheten av den vikten igen, och att veta att jag med väldigt stor sannorlikhet kommer att passera den med råge, ger mig väldigt blandade känslor.
På plussidan satt jag och jämförde foton på hur jag ser ut nu mot hur jag såg ut när jag vägde 60 kilo då. Och jag är inte ens i närheten av lika "lönnfet". Och det är ju en ganska stor tröst! ;)
 
Jag har haft betydligt lättare att andas den här veckan! *peppar peppar*! Det är sååå skönt. Sure, ibland blir det lite svårare än vanligt och jag blir fotfarande lätt anfådd, men jag har inte haft några perioder av direkt andnöd där det känns som att jag ska svimma. :)
Faktum är att alla jobbigare symptom verkar ha lugnat ner sig, och jag har mått superbra!
Det enda symptomet som har blivit värre är näsblodet som numera kommer plötsligare än någonsin och i mängder som skulle få dom värsta splatterfilmerna att verka blodfattiga. ;) Senast i natt vaknade jag av att det kittlades i näsan och jag gick upp på toa, nån sekund senare var hela jag helt bloddränkt och det hade droppat blod i hela badrummet. 30 minuter tog det innan jag fick stopp på eländet och jag funderade på om Ojsan försökte hitta ut genom näsborren istället för fröken Fiffi. xD
 
I måndags var jag och Johan iväg till Östersund för ett extra ultraljud som varit inbokat redan sen rutinultraljudet. 
Barnmorskan kontrollerade om min livmoder låg där den skulle, viket den gjorde, och sen passade hon på att kolla fostervattensmängd och gjorde en tillväxtkoll. Det fanns bra med fostervatten och Ojsan ser ut att bli, trots höga SF mått, en ganska liten kille. :) 
 
 




Om ultraljudet och en baby haul

Ultraljudet igår gick jättebra! Fostervattennivån var bra, bebisen mådde bra och moderkakan hade lagt sig tillrätta och blockerade inte längre Ojsans utgång! Vi fick även bekräftat att det indeed ligger en liten kille i magen. ;D 
Och med "liten" menar jag liten bokstavligen. Efter massa mätningar så berättade barnmorskan att vi väntade en bebis modell mindre, så det blir nog att beställa in lite extra kläder i storlek 50.
Inte mig emot, för huuuur kul och praktiskt det än är att ärva massa babykläder så är det ÄNNU roligare när man själv får bestämma vad han ska ha på sig! ;D
 
Resten av dagen i Östersund spenderades med att knalla runt i massa butiker, äta gott och inhandla lite småsaker till Ojsan, :) Jag hade tagit med mig kameran och hade hoppats ta massa med kort. Men det enda kortet jag hann ta vad det här på en lycklig Johan som äntligen fick sig en subwaymacka efter många månaders suktande;
 
 
Haha, så kan det vara. Det var riktigt jävla skitväder ute med ömsom regn ömsom snöstorm, så då blev kameran mest liggandes i väskan.
Och inte har jag några ultraljudbilder att bjuda på heller då Ojsan numera är för stor för att man ska urskilja något vettigt med en vanlig ultraljudskamera. :P  
 
Så för att inte inlägget skulle bli allt för bildfattigt tänkte jag att jag visar upp allt vi köpte igår till Ojsan istället, en liten "baby haul";
 
Allt vi fick med oss hem från Östersund till Ojsan. Med undantag från en förvaringslåda vi köpte till alla leksaker.
Köpte en bröstpump eftersom många sagt åt mig att det är guld värt att ha hemma. Jag hade egentligen planerat att vänta med att köpa en tills jag vet om jag ens KAN amma, men jag har sedan länge bestämt mig för att köpa MAMs antikolik nappflaskor, och den här passar dels att pumpa direkt ner i en sån flaska, + att man fick 2 stycken såna flaskor med pumpen. Så då slapp jag köpa några nappflaskor. :) Alltså tjänade jag några kronor på den. Plus att den var snygg och hade en snygg färg. ;D
Johan hade hittat någon som sålde ett begagnat andningslarm i Östersund i exakt det märket jag spanat in och tänkt köpa, så vi slog till och fick köpa det för halva inköpspriset! :D Och nej tack, jag vill inte höra några åsikter om hur onödigt det är med andningslarm, att det är en falsk trygghet eller att du har 8 barn och att alla överlevde utan andningslarm. Du får gärna tycka det, men håll det för dig själv.
Lite småsaker från apoteket och badleksaker från coop. :)
Jag har läst att bebisar tydligen inte kan andas genom munnen (hallå evolutionen!? Hur tänkte du här?!?!) och jag har såååån ångest att Ojsan ska bli täppt i näsan och inte kunna andas! :O Så jag köpte hem en nässug och lite näsdroppar för att stilla min oro. Kanske något man ska köpa när det faktiskt behövs, men det KÄNNS bra att ha det tillhands.
 
And that´s it! Nu ska jag faktiskt gå och lägga mig för jag är helt SLUT efter gårdagen. Känner mig nästan sjuk.
:( 5 timmar bakom ratten och massa gåendes i butiker tar mer på krafterna än det brukar när man är bollformad.
 
 




Om pappaledighet, ultraljud och ett veckan i bilder

Så var den sista 7-dagars arbetsveckan avklarad för denna säsong. Och nu har jag bara 4(!) arbetsdagar kvar innan jag går på jättelång-långledigt! O_O Ända tills i februari 2017 som det ser ut just nu. För då är planen att Johan ska ta över och vara pappaledig på heltid i tre månader! :D Och jag behövs ändå på jobbet då så det passar ju utmärkt!
Och jag tycker det är såååå kul att Johan faktiskt VILL vara hemma med Ojsan! :D 
 
Imorgon ska vi in till Östersund för ett besök hos specialistmödravården. När vi var inne på rutinultraljudet i januari så hade jag en lågt liggande moderkaka. Inte helt ovanligt så tidigt i graviditeten, men det kan orsaka massa komplikationer om den inte lägger sig till rätta innan förlossningen. Så därför har vi blivit kallade till ett extra ultraljud för att dubbelkolla om den ligger där den ska ligga nu. Worst case scenario så kommer jag att behöva förlösas med kejsarsnitt. Inget jag i skrivande stund känner varken bu eller bä för. :) Huvudsaken för mig är att det kommer ut en bebis och att vi bägge mår bra efteråt.
 
Anyway, det är söndag, och jag hade faktiskt några bilder liggandes i kameran. Så vi avslutar väl med ett veckan i bilder, enjoy;
 
Jag och Ojsan i tisdags, v 30+4
Ojsan gillar Risifrutti. xD
Spjälsängen är nya favvosovplatsen för Giffel och Harry. Varje natt ligger dom och sover i den tillsammans. <3 Och nej, jag är inte orolig för hur det kommer bli när Ojsan kommer. Jag har väldigt svårt att tro att någon av dom kommer att vilja sova i närheten av något som låter och skriker. ;D Och bägge är rädda för småbarn sedan innan. Och nej jag tror inte att dom kommer lägga sig och sova på babyns ansikte heller. Så ni kan sluta oroa er, för jag är inte ett dugg orolig.
Två skallror från mamma, pappa och Sofie ligger redan och väntar på Ojsan i spjälsängen <3
Närbild på ett av djuren på spjälsängsmobilen vi fick av Sofie. Färgmässigt på gränsen av vad min kräsna inredningssmak klarar av, men jag hoppas i alla fall Ojsan uppskattar dom hemska fantastiskt starka färgerna. ;D
Strök alla dregglisarna vi fick av Billy och Sofie i veckan.
På tal om dregglisar, hur söööt är inte den här!!!? <3
Igår när jag kom hem från jobbet bjöd johan på GRILLADE hamburgare. Vårfeelings! Och satan så gott! <3
Och så avslutningsvis en bild på gårdagens groteskt stora mage (v31+2). Och snälla ignorera den skitiga spegeln och mitt fantastiskt hemska och urtvättade hår. x) Jag har köpt hårfärg som jag ska slänga i.. nån dag. Om jag orkar. Sen ska jag försöka hitta en klipptid i maj när jag blir ledig. För det har nog ALDRIG varit så slitet som det är nu. D: Graviditeten och mitt hår kommer uppenbarligen INTE överens.