Sanna Siljeström

När det går FÖR bra
Har ni någonsin hört uttrycket "The Fuckening"?
Det är när livet går FÖR bra, och man liksom inte riiiiktigt vågar njuta av det, för att man går runt och bara väntar på att allt ska gå åt helvete. Och när det väl gör det, då kallas det "The fuckening". 
Och det är PRECIS det jag går runt och väntar på nu. För det har liksom gått alldeles FÖR bra den här veckan.  👀 Och jag har mått på tok för bra. Allt är FÖR bra. 
Jag är liksom så van att allt går åt helvete heeeela tiden, att jag liksom inte en KAN slappna av och njuta av lugnet.  😅🤦‍♀️🤷‍♀️ Ganska hemskt egentligen. 😅😂
 
Och på tal om veckan som gått, här kommer en sammanfattning i bilder: 
 
I måndags var det alla hjärtans dag. Alex fick en Alla hjärtans dag-peng av sin farmor och farfar som han fick köpa vad han ville för. Självklart blev det en ny legotidning. 💖
 
Själv vaknade jag och möttes av blommor och godsaker som Johan hade plockat fram innan han åkt iväg på jobbet. 😍🥰💖
Sen på jobbet kom Emil och Linnéa förbi med choklad. ATT jag är bortskämd. 😭💖🙏
 
Jag skämde såklart också bort killarna hemma. Med blommor och choklad.  😉
 
GISSA om Alex har en lös tand och vilken av tänderna det är. 😅😂 Första lösa tanden! Den har varit lös huuur länge som helst. Men nu hänger den liksom bara på en liten tråd. 🦷
 
I lördags efter jobbet var jag hemma med barnen medans Johan och Emil var iväg och försökte sätta fast vårt nya skoterkapell som ÄNTLIGEN kom på posten i fredags. 
Tyvärr hade dom sytt det för litet. 😭 Så det var bara att skicka tillbaka och säga åt dom att göra om och göra rätt. Hoppas verkligen det blir klart innan säsongen är slut. Det är väldigt blåsigt att sitta bak i pulkan utan kapell. 
 
På tal om blåsigt bak i pulkan. Igår tog vi en liten familjeutflykt till Alex farfars säter igen. 💖 Så strax före lunch for vi iväg med skotern. 
 
Framme i Lillvallen. ❤ SÅ galet mycket snö. 
 
Ute på lite upptäcktsfärd innan vi började tända upp i stugan. 
 
Inne var det allt annat än varmt, trots att utomhuset bjöd på strålande sol och nästan plusgrader. Och Alex humör var rejält svajigt och oroligt, och utbrotten avlöste varandra... Så vi tände upp i kaminen och försökte få upp lite värme. För ut i solen skulle han minsann INTE gå. 🤦‍♀️😅
 
Alex värmer sig och spelar lite på sin telefon i väntan på maten. Jag är egentligen inte jätteförtjust i att ungar ska ha telefon med sig på utflykt. Men utan den hade han inte kunnat lugna ner sig och vi hade fått åka hem. Så jag låter det dåliga mamma-samvetet vila lite. 😅 Man väljer sina strider med EXTRA mycket omsorg när man har ett barn med särskilda behov. 
 
Johan fixar lite lunch medans jag satt och gjorde Alex sällskap. Fick nämligen inte gå mer än en meter ifrån honom utan att han blev hysterisk. 😅🤦‍♀️
 
Myslunch 🔥🍔😍
 
Efter maten blev lilleman på betydligt bättre humör och vågade sig ut och leka i snön, och jag fick äntligen lapa lite naturligt D-vitamin 🌞😀👍
 
Alex grävde en "rävfälla". Där han la i massa mat. Och när räven kom skulle han tydligen fånga den genom att täcka den med snö.  🦊😂❄
 
Sen blev det massa bus ute i snön. 😍🌞
 
Höjdpunkten för Alex var att få klättra upp på taket och hoppa ner i snön. Tydligen hans fars favoritaktivitet i sätern som liten också.  😀
 
🦘
 
AMEN! ☕🙏 Tyvärr glömde vi ta med oss kaffe, så vi packade ihop oss och for hemåt. 
 
Hemma tände vi upp bålpannan för att göra kokkaffe och fortsätta njuta av solen. 🌞 Även Emil och Linnéa kom ut och gjorde oss sällskap. 
 
Kusinmys ❤❄
 
Lite lördagsfika blev det också, såklart. 🥰🍪
 
Sen var vi ute och hade snöbollskrig tills solen gick ner och det var dags att gå in och göra middag.  🌞🙏🌄
 
 
 
Och det var allt för denna gång.
Nu ska jag återgå väntandet på "The fuckening". 
Önska mig lycka till! 
Eller, vänta, nej! Det är att jinxa!  😱 Önska mig en jävla skitvecka! 😅😁👍