Sanna Siljeström

Om bland annat tråkiga nyheter och en för tidig julklapp
Varning, denna blogg innehåller ibland reklam, prat om psykisk ohälsa, barn som inte är pixlade och som ibland får äta sötsaker (!), felstavningar, svordomar, alkohol, tobak, dåliga skämt och text som av vissa tydligen kan anses som stötande och/eller kränkande. Fortsatt läsning rekommenderas därför inte någon, men framförallt inte om du är minderårig, har svårt att tolka skämtsam sarkasm och/eller är lättkränkt. 🙅‍♀️

 
 
Höga toppar och djupa dalar- det förklarar väl tillvaron ganska bra just nu. 😅
Det är MYCKET. Hela tiden... 😅 Alex övergång från förskola till förskoleklass har tyvärr inte varit problemfri. Vilket jag ifs mer eller mindre förväntat mig. Det brukar i regel vara så när man förklarar problematiken med Alex AST och hans utredning, så får jag känslan att man... Ja, inte riktigt blir trodd? Eller snarare att folk tror att man överdriver. Vilket jag ifs kan förstå, för vid första anblick är han ju precis som dom flesta. Det är ett realtivt osynligt "handikapp". ❤
 
Förskolan jobbade såååå hårt för Alex, och fick till ett superbra system som fungerade för honom, vilket betydde att hans förskoletid rullade på utan större missöden och meltdowns. Med nya pedagoger som inte känner honom så bra än, och med ett större ansvar som har lagts på Alex att han ska "klara sig själv"... Well, long story kort; det funkade sådäääär. 😅 Så nu är vi tillbaka på ruta ett igen. 🤦‍♀️😅

Det positiva är att hans nya pedagoger är väldigt måna om att det SKA fungera för Alexander och hans klasskompisar, så jag har stora förhoppningar att dom kommer lyckas lika bra som hans gamla pedagoger. ❤
Och jag gör så gott jag kan och hjälper dom så gott det går, läser på, har telefonmöten, planerar läkarsamtal och försöker få igång hans utredning. Det ÄR ett tungt och ibland väldigt krävande ansvar i konstant motvind att balsansera allt, men jag tänker vara så jävla o-Svensk och ge mig en klapp på axeln som klarar av det.  🙏 Jag är fan en super mamma. 🦸‍♀️💪🤹‍♀️ 
 
Annars då? 
Jodå, vardagen rullar på. Skollämning, jobb, städa, laga mat, sova- lite på repeat. Jag håller mig upptagen mest hela tiden. 😉 Vilket ändå känns ganska skönt, för jag fick fler dåliga nyheter för ett tag sedan, så jag slipper gå runt och älta över det. 🤷‍♀️
Men jag tänkte att jag sparar den informationen till lite längre ner i inlägget, och istället avbryter den redan på tok för långa och negativa inledningen med lite höjdpunkter från veckorna som rullat sedan sist; 
 
 
Så fort jag får tid över så försöker jag hinna leka med sminket. 😁 Gäller ju att passa på innan halloween är slut. Årets första ansiktssminkning blev den här, inspererad av den pågående jaktsäsongen. Vi kan kalla den "bambis mamma" 😂🙃
 
Emil och Roark tvingade med mig ut för att testa discgolf. Alla som känner mig vet att jag HATAR allt som har med någon som helst sport att göra. Så jag var ju inte superpepp. Men tamejusan, det var svinkul! 😍👍
 
Roark hade köpt ett nytt kortspel som heter "Throw throw burrito" som vi passade på att testa en kväll när Alex somnat. SÅ sjukt roligt. Fy sjutton va vi skrattade!  😂 
Man ska samla kort, och vissa kortpar startar ett krig där man fort som tusan måste ta en mjukisburrito och kasta på någon annan. 😂
 
Speaking of brädspel, Sara och Larsson kom förbi en kväll och hade med sig ett, för oss, nytt brädspel. "Takenoko". SVINKUL. Så pass att jag nästan direkt efter dom åkt var tvungen att beställa hem både det och expansionen till det. 😍
 
Höstens färger kom och gick. Numera är det mer brunt och blött ute än något annat. Men vissa kvällar ser det fortfarande ganska fint ut. 🧡🌄
 
Mornarna däremot är svinkalla. 🥶 Vi får skrapa rutorna nästan varje morgon innan vi kör till skolan. Till Alex stora lycka, för han tycker det är kul och vill gärna hjälpa till. 😀❤
 
Jag har ju nämnt tidigare att min telefon sjöng på sista versen och att jag länge funderat på att beställa en ny och uppdatera mitt abbonnemang. Well, Johan hann före, och när han visade mig sin nya telefeon fick jag äntligen tummen ur och beställde en jag också. Det blev en Galaxy S22, och kameran har fler megapixlar än min gamla trofasta blogg-kamera, så nu slipper jag släpa med både telefon OCH kamera varje gång jag åker iväg någonstans. 👍😍
 
Men om den kommer att ersätta bloggkameran helt återstå att se, för jag är sjukligt petig när det kommer till foton. Och jag tycker kvalitén ibland är liiiite för dålig med mobilkameran. Fick redigera en hel del av bilderna för att dom var för gryniga för min smak. Men gissningvis är det inget gemene man hade lagt märke till. Som flerfaldigt prisbelönt hobbyfotograf och självutnämnt fotoredigeringsproffs så har jag väl blivit arbetsskadad. 😉🙈
Alla bilder efter den här, förutom den längst ner, är faktiskt tagna med mobilen. 
 
Var ju tvungen att köra ett av dom svåraste testerna först; mörkerläge. Min kompaktkamera kan INTE ta bilder när det är mörkt. Mobilkameran klarade det relativt bra. Dom blev väldigt gryniga, men jag blev imponerad framförallt över bilderna jag tog på månen på längsta zoomen. Men såhär i efterhand önskar jag att jag hade beställt en Galaxy S22 ultra istället. Nåväl, får bli en vassare mobilkamera nästa gång. Den duger. 😉
 
Mys vid nattningen. ❤👩‍👦
 
Ser ni? Första snön på Skarvarna. Och i skrivande stund är det ännu vitare. I morgon ska jag bort till Hillhage och sätta på vinterskor på bilen. Bara att bita i det sura äpplet och inse att favoritårstiden är slut, och vintern snart är här. 
 
Ny dag, ny sminkning. Denna fick jag faktiskt idén till när jag skulle kasta några trasiga glasstrutar på jobbet. Så istället för att kasta tog jag hem dom. 😁 Så I guess att följande sminklook är sponsrat av Go Bua. 😂😁👍
 
Steg för steg. 👩‍🎨🖌
 
Tadaaaa~ Fäääärdig. Blev ovanligt nöjd med den här sminkningen. 
Ja, jag vet. Kors i taket osv. 😂 Det enda negativa är att typ 70% av sminkets skuggning  och färg försvann på kort. Men tyckte det blev helt okej ändå.  🍦 
Och kan vi prata om att jag skulle passa som blondin? Kanske man skulle boka in en tid hos Christin på Sax & Hjort? 🤔
....Eller nä förresten, jag är nog fortfarande avskräckt från sista gången jag blekte och det bokstavligen höll på att brinna upp. 😅🙈
 
😂😜
 
Giffel har blivit en riktig mysfarbror på äldre dar. 😻
 
Han har även blivit storjägare. Tänk, varje morgon när vi kliver upp har han raddat upp alla möss han fångat under natten precis utanför dörren.  😂 Så underbart makabert och imponerande på en och samma gång. Fråga mig inte varför han vägrar äta dom. 🤷‍♀️
 
På tal om katter; Det här är Poppy, och i början av december kommer hon att flytta in hos oss! 😍❤
Det blev en väldigt spontan adoption när en gemensam bekant la upp att hennes katt fått kattbebisar och undrade om någon var intresserad. Johan skickade inlägget till mig och jag frågade om han var sugen. Han svarade "Alltid när det är kattungar", varpå jag svarade "Jamen köp en då 🤷‍♀️" - lite på halvskoj. Det visade sig sen när jag kom hem från jobbet att han faktiskt hade ställt sig i kö. 😂😍  Så vi bestämde att Alex skulle få en i julklapp. Han har tjatat länge om en kattbebis.
Och igår fick vi äntligen åka och välja vilken vi ville ha. 
 
Det var två stycken av alla kattungarna som inte redan var paxade. Och jag blev STÖRTKÄR i den här på en gång. Inte bara för att hon var fin, utan för att hon var den som var mest framåt, busig och kelig.😍
 
Det tog en bra stund för Alexander att förstå att han faktiskt skulle få en alldeles egen kattunge. 😅 Han hade ingen aning om varför vi skulle dit och hälsa på. Vi hade bara sagt att han skulle få tjuvkika på en julklapp. Men nu är han såååå lyrisk här hemma. Ojojoj, han skulle nog åka och hälsa på Poppy varje dag om han fick. 😅 Eller, ja. Hans mamma också. 😂🙈
 
Det kändes verkligen som att hon valde oss mer än att vi valde henne. Tror hon kommer passa in alldeles utmärkt hemma hos oss. 😍 Men ojoj vad vi kommer att ha å göra. Det är mycket bus i den där lilla kroppen. 😅😂😍
 
Hon var väldigt intresserad av Alex också. Och verkade inte ett dugg brydd över att han var lite all-over the place och väldigt högljudd. 😅👍
 
När dom levt rövare ett tag gick hon och la sig och somnade under Alex ben. 😍 Ahmen, ATT jag dog sötdöden. Tror minsann att dom kommer bli bästa kompisar dom där två. ❤
 
Man blir trött av att leka när man är en liten bebis. ❤
 
Sova lite på blivande matte. ❤ Tror faktiskt jag är snäppet mer exalterad över nytillskottet än honom. Har redan börjat köpa in massa saker åt henne. Nytt klätterträd, ny liten sovsäng, halsband, leksaker. Alltå, december känns så sjuuukt långt bort! 🥺 Vill ju att hon ska flytta hem NU. 😅🙈
 
Efter vi sagt hejdå till Poppy och hennes nuvarande syskon och familj så ville Alex springa runt lite på gården och kika. 😊
 
En av dagarna när jag var ensam hemma så passade jag på att baka lite bröd. Alltså, jag har inte haft varken ork eller lust att baka något annat än fikabröd på måååånga år. Förr bakade jag ju ganska ofta. Måste ju ses som någon form av friskhetstecken? 😅 
 
Så efter vi hälsat på kattungarna så firade vi med räkmackor. Inte nog med att det var hembakade tekakor. Äggen, som jag fick av Sandra på jobbet, kommer ifrån höns som en av dom som har butiken bredvid våran har hemma.  😍❤ Lokalproducerade ägg alltså. Lyx, lyx, lyx! 
 
Det var fler som tyckte det såg gott ut. 😻❤🦐
 
Igår kväll plockade vi äntligen fram halloweenpyntet härhemma. Älskart! Allt som rör halloween gör mig glad i själen. 😍😁
 
Och så, på tal om något som gör mig mindre glad. Som jag nämnde tidigare fick jag ett tråkigt besked. Som ni kanske minns så var jag iväg till Östersund och gjorde en så kallad kolposkopi i slutet av Augusti. Efter undersökningen berättade läkaren att han, även om han fortfarande kunde se att jag hade cellförändringar, tyckte att jag inte hade något att oroa mig för. Och att Cellförändringarna såg så pass milda ut att jag inte skulle förvänta mig ett återbesök på två år. 
 
Med min vanliga tur visade det sig att han hade fel. Svaret på cellprovet som skickats på analys kom tillbaka och visade på så pass allvarliga cellförändringar att jag måste göra en konisering. Alltså, enkelt förklarat, skära bort en del av livmoderhalstappen i hopp om att bli av med cellförändringarna innan det hinner utvecklas till cancer. (Vill man läsa mer om konisering kan man göra det på cancerfondens hemsida
 
Ja, vad ska jag säga. 🤷‍♀️ Det är ju tur att jag redan går på ångestdämpande och antidepressiva mediciner och är mer eller mindre oförmögen att känna starka känslor. För annars hade dödsångesten varit olidlig. Just nu känner jag ingenting. Mer än besvärlig som måste tvinga någon att skjutsa in mig till Östersund igen eftersom jag inte får köra själv. 🤦‍♀️ 
 
Eller ja, jag känner kanske mer än jag själv tror. För jag har varit fantastiskt elak mot migsjälv på sista tiden. Tycker att allt jag gör är sämst, att jag är värdelös på allt och att jag är det fulaste som skapats på denna planet. (Vilket jag kan tacka min dysmorfobi för) Vilket är klassiska tecken på att jag är stressad. Förhoppningvis får jag kallelsen snarare än senare, så jag får det ur värden. 
 
Så ja, verkar jag lite "off" så är det anledningen. Cellförändringarna orsakar dessutom halvroliga mellanblödningar och mensvärk from hell. Så nej, jag är kanske inte så jättepepp över migsjälv och livet just nu. Men jag hoppas verkligen att det inte märks allt för mycket utåt. 🥺❤