Efterlängtat balkonghäng

Även om det bara varade i typ 20 minuter innan jag var tvungen att springa in och dra på mig en tjocktröja så kändes det ganska jävla skitgött med lite naturligt D-vitamin! <3
Vi har saknat dig solen!
 




Kanske årets sämsta vecka

Heloooo bloggreaders and stalkers!
Jag ser minsann att ni har klickat er in lite oftare än vanligt den här veckan! Hoppas ni på att få läsa om ett eventuellt nervsammanbrott? ;D Fullt förståligt med tanke på att jag lagt ut statusuppdateringar på diverse sociala medier som fått mig att framstå som Negative Nancy och Debbie Downers länge försvunna, manodepressiva, dotter.  

Jag skulle ljuga om jag sa något annat än att det nämnda samanbrottet har varit nääära. Väldigt nära.
Jag har nog inte varit så här deppig och surmulen sedan hormonrubbningen jag fick av mina P-piller för en väääldans massa år sedan.
Och varför? Jo, för att; a) det har blivit vinter här igen. b) Jag blev tvungen att fira midsommar någon annanstans än hemma i Strängnäs för första gången i mitt liv vilket gav mig både separationsångest och Sveriges kassaste humör. Och inte minst c) massa annat strul som jag inte har lust att ta upp på bloggen just nu.

Nåväl. Johan gjorde sitt bästa för att hålla mig på någorlunda bra humör hela veckan och jag lyckades ta mig igenom den utan några större missöden eller aggressionsrelaterade dödsfall. Och midsommarafton var, minst sagt, en annorlunda upplevelse. Och at the end of the day kändes det faktiskt inte alls som att jag varken firat eller missat midsommarafton. xD Det är svårt att förklara, men i jämförelse med midsommarfirandet hemma var det som natt och dag.
Några exempel;

- 99,9% av firarna var nyktra.
- Stångdansandet leddes av folk som kunde sjunga, kunde vartenda ord i alla sånger OCH kunde spela fler än 3 ackord på sina instrument. (Inte alls lika underhållande som hemma alltså) 
- Det var EN endaste lek för ett x-antal hundra personer. Mjölk-nåntingnånting- kastning. Självklart var det bara några få som hann vara med och tävla.
- Parkeringsvakterna häruppe var också nyktra. 
- Den enda maten som fanns att tillgå på plats var från ett hamburgerstånd som SÅLDE hamburgare. Den enda läsken som fanns bestod av 100% socker och 0% alkohol. 
- Inte ett endaste karaoketält i sikte. Inte ett enda. :(
- Mössor och täckbyxor var en vanligare syn än klänning och hawaiiskjortor. Faktum är att, när jag tänker efter, så såg jag nog inte en enda hawaiiskjorta. Inga Sverige t-shirts heller!  
- Jordgubbar och jordgubbstårta? Sill och potatis? Nope.
- Det regnade inte. Däremot kom det en hel del snö och hagel.
 
Listan skulle nog kunna bli hur lång som helst. xD
 
Det jag gillade mest ifrån ljusnedals midsommarfirande var nog deras ankrace, som tydligen är en årlig tradition.
Man gör helt enkelt så att man köper en eller flera gula plastankor med ett nummer på. Och i slutet av firandet så släpper en stor traktor dom i... "Ljusnan"?
Är det så den heter?
..I en väldigt ström.. å?
Men vafan!
Traktorn släppte ner dom i strömt vatten som ledde ut till ljusnedalssjön där dom satt upp en mållinje och dom första 3 av dom hundratals ankorna som korsade den vann massa pengar! xD Hängde ni med? Hahah!
Aja, kul var det i alla fall och jag ska nog införa den traditionen hemma i Stefan och Paulas lilla vattenfall om jag får ledigt nästa år. ;) 
 
 
Håll i hatten, nu blir det en bildbomb delux, featuring bland annat; En långhårig Johan, årets midsommaroutfits, ankor, fallossymboler, tigrarnas nya klätterställning och veckans varmaste utetemperatur.  
Enjoy!
 
 




Om måndagsångest, lägenhetsbrist och bergsklättring

Imorgon är mina 6 veckors semester slut och jag känner mig inte alls så pigg, utvilad och peppad att komma tillbaka till jobbet som jag brukar vara efter semestern. Jag vet inte om det beror på att jag hade ett abrupt avbrott i ledigheten och var tvungen att åka in och jobba några dagar lagom tills jag verkligen hade kopplat av och började känna mig avstressad. Eller om det kanske är att jag har så mycket annat i huvudet just nu som spökar. Jag har blivit varslad ner till 60% så jag behöver söka extrajobb, jag vill flytta ifrån den här frustrerande minimala lägenheten, jag vill göra än det ena och än det andra. Jag vill, jag vill, jag vill och ibland till och med måste jag. Men inte fan får jag nått gjort. T___T Vi får hoppas att det släpper och jag får fingrarna ur röven när vardagen börjar rulla på som vanligt.
Lägenhetssituationen är dock inget jag kan styra över. Det finns verkligen inte en endaste ledig lägenhet i hela jävla Funäsdalen som är större än 2rok.
 
Nej, nog med negativitet!

Igår, efter ååååår och dar av tjat och mutningsförsök, gick jag äntligen med på att testa klätterleden som går upp för funäsdalsberget.  Och herre Jesus vad kul det var! Tänka sig att JAG, som för bara några år sedan knappt kom upp ur sängen på mornarna på grund av mina ledbesvär, lyckades klättra upp för ett berg! :D Och tänk att jag har en så sjukt underbar fästman som aldrig slutar tro på mig och som peppar mig att göra saker jag aldrig skulle göra annars! :) <3   Urs vad jag är bortskämd med livet! Ja, om man bortser från att jag tvingas bo i en skokartong förstås. But hey, så länge jag får bo i min skokartong med någon som jag älskar och som älskar mig tillbaka så är det kanske inte så farligt ändå. ;)