Sanna Siljeström

 

Så var den över, julen. Med allt vad den innebär.  Nissen har hittat på massa bus, det har ätits PÅ TOK för mycket. Det har pyntats,  städats tvättats, jobbats, umgåtts och julmysts.

Och det har, såklart, firats julafton. ❤️🎅🎄

 

Men julen är ingen lätt tradition, framförallt julafton är ganska tuff för oss med barn som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Det är nya dofter och smaker, vardagen är inte som den brukar, och så den där jobbiga väntan på att tomten ska komma och paket som får öppnas. Men vi gör så gott vi kan och vi lär oss mer och mer för varje jul. ❤️

 

För min egen del är julen också ganska melankolisk. Som många av er nog redan vet så lider jag av, och är medicinerad för, psykisk ohälsa. Och även om medicineringen gör att både ångest och depression är under kontroll, så är jag även oförmögen att känna andra starka känslor. Det är gissningsvis väldigt svårt att förstå för någon som aldrig ätit antidepressiva,  men kortfattat känner man INGA starka känslor. Det innebär tyvärr också att just julglädjen, eller stark glädje över huvud taget, är ickeexisterande. I år är första året sedan jag började med mina mediciner som jag faktiskt tyckt det varit jobbigt att inte kunna "känna". Man får liksom fakea julglädje som inte finns, och i ärlighetens namn är det fruktansvärt jobbigt. 😓

 

Så å ena sidan är jag mer än redo att fasa ut medicinerna, men å andra sidan är det så jävla mycket som händer kring mig just nu som med största säkerhet hade skickat mig in i en ny depression. Så jag antar att det bara är att gilla läget och fortsätta leva i mellanmjölkslandet tills livet är lite mer stabilt. 😉

 

Men nog med negativitet! Det har ju faktiskt varit en mysig jul! Hade jag kunnat känna julglädje så hade den varit väldigt stor. ❤ Och såklart har kameran på nallefonen fått jobba sig varm. Både med foto och rörlig bild. Så jag tänkte helt enkelt visa vår jul i bild och video, enjoy;