Sanna Siljeström -

"En större fönsterlös timmergavel möter vår blick (...) Byggnaden ligger bara några meter från ån. På långsidan ser vi en större och en mindre dörr. Vi öppnar och ser in genom den större dörren, här har varit magasin för hö och havre säger far.(...) Far stänger fort dörren och går och öppnar nästa. Framför dörren ligger två stora stenhällar, dörren är tung och har kraftigt järnhandtag. (....) Här får ni akta er säger far och pekar på en söndertrampad golvbräda. (...) Jag söker mors blick, mors ögon är fulla av tårar och i det dunkla ljuset kan jag se små ryckningar kring munnen, mor gråter. Mor har utforskat väggarna och liksom ryser till. "Här får vi skura och sopa flera gånger om vi skall få bort vägglusen" säger mor tyst för sig själv. "

- Om första mötet med Borren, som efter mycket jobb kom att bli både större och betydligt hemtrevligare. Ur häftet "OM - Från Stene till Tännäs" av Farfars mammas syster, Erika Svensson.
(Serien om finns det att läsa mer om på Gård och Säterarkivets hemsida: http://www.gosa.info/om/index.html )

Efter förra veckans utflykt till Valmåsen och oplanerade djupdykning i min släkts historia drog vi igår iväg på ännu en spontanutflykt i hopp om att hitta igen resterna efter Trammen, där min farfars mamma Emma Hellström (Senare gift Siljeström) växte upp.
Som jag nämnde i förra inlägget var Trammen (Tidigare kallat Borren) en av ett 20 tal gårdar som hamnade under vatten och tvingade familjen som bodde där att tvångsevakuera när sjön Lossen höjdes år 1962.

Läs mitt tidigare inlägg om Valmåsen här.
Läs mer om Trammen (tidigare kallat Borren) här.
Läs mer om Lossenhöjningen här.

Så tidigt igår morse satte vi oss i min skruttiga gamla, men ack så trogivna, Saab och for "Golfbanevägen" från Ljusnedal och följde den gamla vägen längst med Lossen till den plats som vi räknat ut var närmast att vandra från.

Den här gamla kartan finns i boken "Valmåsen". Där kan ni se vart Trammen (På kartan "Borren") låg och också hur mycket som täcktes av vatten efter höjningen av Lossen. (Alltså det som är blåmarkerat)

Längst med den gamla vägen hade vi turen att få se en Björn! Fantastiskt! Även om jag blev lite nervös att gå genom skogen direkt efter vi sett den med en snart 4 år gammal lagom mumsbit på två ben. Lyckligtvis är samma lilla mumsbit ganska högljudd, så jag tror alla björnar höll sig ganska långt ifrån under själva skogsvandringen. 😉

Tidigarenämnda mumsbit och dennes pappa Johan på väg genom skogen. Vi hittade många stigar att gå på och några av människor gjorda riktmärken. Men fick använda GPS för att hitta rätt eftersom alla stigar gick huller om buller och många av dom slutade tvärt .

En STOR myrstack hittade Alex också. Tydligen snäppet vassare än att se landskapsdjuret om man frågar honom.

Plötsligt öppnade sig skogen och vi kom ut till sjön.. Eller det som i alla fall brukar vara sjö när det inte är lågvatten.

Sen blev det en inte så lång men ganska jobbig vandring över många stora stenar.

Och tillslut nådde vi platsen (längst bort i bild) som vi räknat ut skulle vara området där Trammen låg. Tyvärr var det lite som att leta en nål i en gigantisk höstack när vi egentligen inte visste EXAKT vart det hade legat. Men jämför man med gamla bilder... (Se bild nedan)

.. så ser det helt klart ut som att vi kommit rätt.

Vi hittade tyvärr inga gamla husgrunder. Eller så såg vi dom helt enkelt inte för all sten. Vi kan dessutom haft sån otur att dom helt enkelt låg under vatten.

Men det var en spännande vandring ändå!

Fikapaus efter en (för en 3-åring) lååång vandring.

ca 1 kilometer från vägen där vi pakrerat sa GPSen att vi hade gått.

Klening (Macka på Härjedalska) smakar bäst efter en lång vandring. Självklart med messmör på, för det är Lillemans favorit.

En ensam liten blomma som vi hittade mitt ute i ingenstans.

Alex var såååå morsk att gå! Inte ett enda klagomål förutom när han drattade framstupa efter att han snubblat på en sten och gjorde illa handen. Men ett litet plåster och några pussar och kramar senare var det bortglömt.

Efter besöket i Trammen tog vi en tur genom Ljusnedal där vi stannade på flera spännande platser. Bland annat gamla kyrkogården i Ljusnedal där jag misstänkte att Johan Petter och Anna (Min farfars mormor och morfar) låg begravda.

Och mycket riktigt! Där fanns dom.

Dessutom hittade vi Anna Hellströms föräldrar (Alltså min Farfar Erlings mamma ,Emma Siljeströms, mormor och morfar)