Sanna Siljeström

En månad

En månad efter förlossning | 58,8 kg | - 8,7 kg sedan förlossning | 11,8 kg kvar till vikt före graviditeten
  
En sammanfattning av månaden som gått:
Den här månaden har varit den jobbigaste och mest omvälvande i mitt liv. Framförallt dom första tre veckorna med vakennätter, amning som vägrar funka, en kropp som försöker återhämta sig och en liten minimänniska som inte vill gå upp i vikt och byter rutiner lagom tills man tror sig ha lärt sig dom han hade.
Jag har gråtit, jag har skrattat och jag har önskat livet ur alla som kläcker ur sig "Det är så MYYYSIGT med en nyfödd" eller som säger att vi ska "NJUUUUTA".
Sammanfattning av dom första tre veckorna; oorganiserat kaos.
 
Den här sista veckan däremot har varit som natt och dag i jämförelse med dom första veckorna! Vi har äntligen lyckats få någon slags rutin i vardagen och framförallt har vi lärt känna Alex nog för att (oftast) förstå vad han vill innan han blir hysterisk och otröstlig. ;)
Nu börjar jag faktiskt tycka att det är mysigt och har till och med kunna "njuuuta" lite. :) Sen är det ju superkul att Alex varje dag är mer "med" och ligger och jollrar och kollar runt på ett helt annat sätt än innan! Igår tror jag till och med han log på riktigt för första gången! :D  

Kroppen...
är äntligen någorlunda återställd efter förlossningen! Jag har fortfarande liite ont i svanskotan då och då, men jag tar mig utan problem ur och i sängen, och kan sätta mig och ställa mig utan hjälp. Något jag INTE kunde dom första två, nästan tre, veckorna. Både på grund av svanskotan, men också för att fiffi var supersvullen och gjorde ont. Och jag gissar att det är en av anledningarna till att dom första tre veckorna var så psykist jobbiga för mig. För att ta hand om en ny människa är skitjobbigt. Att göra det när man själv har så jävla ont att man inte kan röra sig är tortyr.
 
Fiffi...
är också nästan helt återställd. Den här sista veckan har jag knappt haft något avslag och förutom att det stramar och kliar lite där jag syddes som mest så känns det som vanligt igen! :)
 
Amningen...
fungerar tyvärr fortfarande inte. Och i och med att vi började med att (enligt läkares ordination) ge ersättning till lilleman så blir det mindre och mindre mjölk varje dag. Trots att jag pumpar som en galning. :(
Men det är vad det är och jag har valt att inte gråta över spilld mjölk. ;) 
Jag ser det positiva i det hela;
  - Alex sitter inte längre fast i mig 20 timmar om dygnet som han gjorde dom första två veckorna. (Vilket jag tyckte var skitjobbigt) 
  - Johan kan hjälpa till att mata. Vilket betyder att jag, till exempel, kan gå och ta en lång dusch utan att behöva avbryta den 7 gånger för att min son håller på att svälta ihjäl.
  - Jag ammar fortfarande innan varje flaska. Och på nätterna kör vi enbart med amning. Så även om jag har lite mjölk så får han i alla fall i sig mer nyttigheter från min mjölk än om vi hade bara gett ersättning. Dessutom ger jag honom en flaska med allt jag lyckats pumpa ur en gång om dagen.   
 
Vikten...
rasade första veckan, men rör sig inte alls sedan två veckor tillbaka. Jag trodde betydligt mer skulle försvinna när all vätska försvann, men det var att hoppas för mycket. :P
Eftersom amningen strular vågar jag inte börja försöka bli av med vikten heller, utan jag äter allt utan att tänka mig för eller räkna kalorier. Vilket kaaanske är en anledning att vågen står still. ;) Den kanske egentligen vandrar neråt efter förlossningen men jag äter så jag går upp i vikt. Vilket resulterar i en stillastående våg.
På plussidan så orkar jag inte bry mig så värst mycket just nu ändå. Men jag bööörjar bli lite irriterad på att bara kunna använda myskläder för att allt annat är för smått och att förlovningsringen fortfarande inte passar. :P
  
v 42 - 1 månad efter förlossning
Mammas och pappas lilla groda! <3 En hel månad gammal idag. :)