En månad


En månad efter förlossning | 58,8 kg | - 8,7 kg sedan förlossning | 11,8 kg kvar till vikt före graviditeten
  
En sammanfattning av månaden som gått:
Den här månaden har varit den jobbigaste och mest omvälvande i mitt liv. Framförallt dom första tre veckorna med vakennätter, amning som vägrar funka, en kropp som försöker återhämta sig och en liten minimänniska som inte vill gå upp i vikt och byter rutiner lagom tills man tror sig ha lärt sig dom han hade.
Jag har gråtit, jag har skrattat och jag har önskat livet ur alla som kläcker ur sig "Det är så MYYYSIGT med en nyfödd" eller som säger att vi ska "NJUUUUTA".
Sammanfattning av dom första tre veckorna; oorganiserat kaos.
 
Den här sista veckan däremot har varit som natt och dag i jämförelse med dom första veckorna! Vi har äntligen lyckats få någon slags rutin i vardagen och framförallt har vi lärt känna Alex nog för att (oftast) förstå vad han vill innan han blir hysterisk och otröstlig. ;)
Nu börjar jag faktiskt tycka att det är mysigt och har till och med kunna "njuuuta" lite. :) Sen är det ju superkul att Alex varje dag är mer "med" och ligger och jollrar och kollar runt på ett helt annat sätt än innan! Igår tror jag till och med han log på riktigt för första gången! :D  

Kroppen...
är äntligen någorlunda återställd efter förlossningen! Jag har fortfarande liite ont i svanskotan då och då, men jag tar mig utan problem ur och i sängen, och kan sätta mig och ställa mig utan hjälp. Något jag INTE kunde dom första två, nästan tre, veckorna. Både på grund av svanskotan, men också för att fiffi var supersvullen och gjorde ont. Och jag gissar att det är en av anledningarna till att dom första tre veckorna var så psykist jobbiga för mig. För att ta hand om en ny människa är skitjobbigt. Att göra det när man själv har så jävla ont att man inte kan röra sig är tortyr.
 
Fiffi...
är också nästan helt återställd. Den här sista veckan har jag knappt haft något avslag och förutom att det stramar och kliar lite där jag syddes som mest så känns det som vanligt igen! :)
 
Amningen...
fungerar tyvärr fortfarande inte. Och i och med att vi började med att (enligt läkares ordination) ge ersättning till lilleman så blir det mindre och mindre mjölk varje dag. Trots att jag pumpar som en galning. :(
Men det är vad det är och jag har valt att inte gråta över spilld mjölk. ;) 
Jag ser det positiva i det hela;
  - Alex sitter inte längre fast i mig 20 timmar om dygnet som han gjorde dom första två veckorna. (Vilket jag tyckte var skitjobbigt) 
  - Johan kan hjälpa till att mata. Vilket betyder att jag, till exempel, kan gå och ta en lång dusch utan att behöva avbryta den 7 gånger för att min son håller på att svälta ihjäl.
  - Jag ammar fortfarande innan varje flaska. Och på nätterna kör vi enbart med amning. Så även om jag har lite mjölk så får han i alla fall i sig mer nyttigheter från min mjölk än om vi hade bara gett ersättning. Dessutom ger jag honom en flaska med allt jag lyckats pumpa ur en gång om dagen.   
 
Vikten...
rasade första veckan, men rör sig inte alls sedan två veckor tillbaka. Jag trodde betydligt mer skulle försvinna när all vätska försvann, men det var att hoppas för mycket. :P
Eftersom amningen strular vågar jag inte börja försöka bli av med vikten heller, utan jag äter allt utan att tänka mig för eller räkna kalorier. Vilket kaaanske är en anledning att vågen står still. ;) Den kanske egentligen vandrar neråt efter förlossningen men jag äter så jag går upp i vikt. Vilket resulterar i en stillastående våg.
På plussidan så orkar jag inte bry mig så värst mycket just nu ändå. Men jag bööörjar bli lite irriterad på att bara kunna använda myskläder för att allt annat är för smått och att förlovningsringen fortfarande inte passar. :P
  
v 42 - 1 månad efter förlossning
Mammas och pappas lilla groda! <3 En hel månad gammal idag. :)
 
 




Björn Widar ALEXANDER


Den 9e juli 2016 kl: 00.17 kom äntligen världens mest efterlängtade lilla "Ojsan" Alexander ut.
52 cm, 3380 gram ren kärlek. <3
 




Vecka 42


Vecka 41+0 (v.42) | 67,4 kg (+20,4 kg)

 
Kroppen:
En vecka har passerat sedan ditt beräknade förlossningsdatum och väntan kan kännas oändligt lång.
Många kvinnor känner sig uppgivna, tappar humöret och blir rastlösa när de går över tiden . Men påminn dig själv om att barnet kommer snart. Kommer du till vecka 42+0 räknas du som överburen och de flesta förlossningskliniker erbjuder då hjälp att sätta igång förlossningen.
 
 
Barnet:
Barnet är färdigt att födas men det verkar trivas väldigt bra i magen.

 

Egna tankar om föregående vecka:
Nej, ingen bebis än. Och jag tror han har bosatt sig därinne permanent. ;D Eller så vill han inte dela födelsedagsmånad med nästan hela sin mors släkt och väntar på att juli ska komma. Och med knappt 12 timmar kvar på den här månaden (antagligen mindre än 12 timmar när det här publiceras) så ser det då inte bättre ut än att det blir en julibebis.

Den här veckan har varit svajig psykiskt. Först kändes allt suuuperbra och jag var snarare glad än stressad att Ojsan höll sig kvar i magen. Men sen för några dagar sedan vaknade jag och kände totalt tvärt om. Jag vill att ungen ska komma, och det NU. Och efter det går jag mest runt och är rastlös och irriterad över att inget händer.

Och ja, jag har testat det mesta för att få igång förlossningen vid det här laget. Och jag måste nog hålla med forskarna om att om bebis inte vill komma ut så finns det inget man kan göra.

Fysiskt mår jag snarlikt föregående veckor, det vill säga bra. Dom två skillnaderna jag kan komma på är att jag svullnar upp lättare än innan. Jag får sitta med fötterna i nästan konstant högläge. Och sen har huden runt magen börjat strama massor. Vilket resulterat i mina första bristningar.
Bristningar har jag varit beredd på sedan jag fick reda på att jag var gravid, eftersom jag redan långt innan graviditeten hade en tendens att få bristningar. Så det är inget som direkt stör eller gör något. Jag är mest förvånad att det dröjde så här länge innan dom började dyka upp.

Avslutningsvis kan jag tillägga att veckans rutinbesök på MVC gick super. Alla mått, mätningar och prov såg bra ut och mitt blodtryck håller sig fortsatt nere.
Sista besöket har vi på tisdag, och om bebis inte har dykt upp då så kommer vi att boka en igångsättningstid.

SF-mått i v 40+4 blev 37
 


Tidigare inlägg