Avsaknad av avkopplingsmekanism

Jag är nu en vecka in i semestern och jag börjar starkt betvivla att min avkopplingsmekanism fungerar över huvud taget.
 
Bara nu, i skrivande stund, sitter jag och försöker kolla på "Hela Sverige bakar". Dom bakar Creme Brulee. En av mina personliga favoriter. Och likt förbannat så vandrar hjärnan iväg och tänker på en biljard saker samtidigt. Och sitta still? Nae deeet är ju så himla onödigt. Det ska pillas på datorn, höja och sänka volymen, gå runt i rummet och småplocka.. Och mobilstackarn får ju gå på högvarv 24/7 oavsett vad jag gör. Faktum är att om den var vattentålig så skulle jag med ganska stor sannorlikhet ha den närvarande även i duschen. Vad jag gör med telefonen? Jag slösurfar. Kollar fejjan, instagram, bloggen, bilddagboken och aftonbladet. Och när jag kollat allt så börjar jag om ingen. Repeat, repeat. Tillochmed på natten. 

"Hej jag heter Sanna, och jag är mobilberoende!"
"Hej Sanna!"
 
På tal om semester, nått annat jag tydligen saknar på semestern är självdiciplin.
Ni vet den där viktnedgången jag så osvenskt skryter om vid varje givet tillfälle? Den kan jag ju snart inte skryta med längre. För jag har metamorfats in till någon form av omättlig tingest som inte gjort nått annat än att äta 14 dagar i sträck.
3 KILO har jag gått upp på 2 veckor. F U C K.
Jag höll på riktigt på att utföra självavlivning på plats när jag ställde mig på vågen i måndags!
Men nu kör vi stenhårt igen! 3 kilo ska bort! Plus 2 bonuskilo som straff! Punkt slut!
 
Kvällens soffbords mysbelysning i hopp om lite relaxmiljö. <3