Sanna Siljeström -

Varning, denna blogg innehåller reklam, prat om psykisk ohälsa, barn som inte är pixlade och som ibland får äta sötsaker (!), felstavningar, svordomar, alkohol, tobak, dåliga skämt och text som av vissa tydligen kan anses som stötande och/eller kränkande. Fortsatt läsning rekommenderas därför inte någon, men framförallt inte om du är minderårig, har svårt att tolka skämtsam sarkasm och/eller är lättkränkt. 🙅‍♀️

Vi är nu 21 dagar in i 2023, och so far har det här INTE varit mitt år. 😅🤦‍♀️🤷‍♀️

Milt uttryckt; fyfan för en tuff startsträcka. Det har varit magsjuka, förkylningar, feberrekord, sjukhusbesök, mer magsjuka, operation, influensa, tandläkarbesök, mer förkylning, misstänkt spruckna revben... Ahmen tamejtusan ALLT elände på en och samma gång. 😅🤦‍♀️ Man skulle ju kunna hoppats att vi fått tampats med nog av sjukodmar och elände för att bli fri skiten resten av året... Meeeen det vet ju alla som följt mig ett tag att risken är gaaaanska liten att så är fallet. 😘
Och för er som nyligen hittat hit; Let´s just say att jag och Murphy är såhääääär (👌) tighta. 😅

Men jag tänkte helt enkelt spola tillbaka tiden till när vi sist hördes, och berätta om eländet i bilder.

Så luta er tillbaka, sätt på er läsglasögonen, häll upp ett glas vin och enjoy the shitshow of 2023 (thus far);

Vi avslutade iaf 2022 på rätt fot. Såattsäga. Alla var glada och nöjda, och undertecknad hade iaf försökt att se proper ut. På kvällen väntades det massa gäster och mat skulle lagas...

.. Men först blev det en avstickare till jobbet för att hoppa in och hjälpa till. Veckorna kring jul och nyår var det KAOS på jobbet. Helt SJUKT mycket folk. 😅 Väldigt kul, men oväntat!

Efter ett par timmar på jobbet for jag hem igen och fortsatte med matlagning och dukning. Vi har en ny tradition med kostymtvång. Klart som tusan det ska kläs upp sig. Och alla var SÅÅÅÅ stiliga.😍

Måste nog införskaffa något lite mer fancy till nästa år för att toppa killarna. Någon som har en fin balklänning i storlek XXXL att skänka till bättre behövande?

Ja, nej, jag vet att jag inte är en XXXL nuuuu, men med tanke på takten som vågen ökat bara dom senaste månaderna så kommer jag helt klart vara där lagom till nästa nyår.... 😓🤦‍♀️😅

Det blev trerätters middag. Till förrätt gjorde jag toast Skagen med hemmagjord skagenröra. Blev super god! 👌😋 Mycket nöjd med den!

Min kusin Larsson fixar ädelostsås till huvudrätten, som vart ryggbiff och potatisgratäng. 🤤

Till efterrätt blev det cheesecake i glas med dulce de leche. 🤤🤤🤤👌

Middagen blev en hitt för alla, och efter den blev det läggdags både för småfolk och för gäster med paltkoma. 😂😁

Nejmen SEnälla, kolla så stiliga grabbar. 😍

Ja... Alltså. Eller.. Ja. 😅

Tjejerna var väl inte så tokiga dom heller? 😘 Eller, ja, jag ser ju ut som ett kort tryffelsvin med viktproblem bredvid Sara. Men jag bjuder på det.

Sen var det dags för barnfritt och party. 🥳🎇

Makarna Flodin-Larsson ❤ SÅ söta.😍

❤

Min pappa, i ovetande samarbete med Emil, stod för dagen efters bakfylla.😅 Vi fick ju en flaska rom i julklapp. Svingod! Alla gav den bra betyg (Och många av dom är kräsna när det kommer till rom) Det här var btw sista bilden jag tog på nyår. Vad som hände efter den... Ja... Det är lite... Ahem... oklart. 🤔😅 Tack (?) Pappa. 😂😂😂

Och så vart den den första januari år tjugohundra tjugotre. Vad passar väl bättre än att ungen insjuknar i vinterkräksjukan. Ut med det gamla och in med det nya osv. 😅 Skämt åsido, fyfan va det var synd om honom. 😭 Han spydde, och spydde och spydde. Fick inte behålla nååågot, öht. Sådan mamma-ångest jag fick när vad jag än gav honom bara kom upp. Och stackarn var så hungrig och törstig. 🥺 Testade tricket med "en tesked vätska åt gången", men inte ens det hjälpte. 😭

Men han var hyffsat pigg och glad ändå. ❤ Mammas lilla krigare. ❤ Han var vaken, alert och försökte hela tiden äta och dricka. Och skrattade bort dom flesta spyorna tillsammans med mig genom att äta olika saker och gissa vilken färg spyan skulle vara i. (tmi? 😅) Lite skillnad mot tidigare gånger när han varit magsjuk och haft fullständig PANIK.

Dag tre på året var Alex äntligen återställd och han fick behålla maten. (Eller ja... isglassarna till en början.) Och då var det min tur att insjukna. 😅 Inte helt oväntat eftersom det var jag som fick den stora äran att vara förste kräkstädare och hårupphållare medans Alex var sjuk.

Lyckligtvis hade jag ledigt under tiden jag var sjuk, och jag hann bli både sjuk och friskförklarad innan det var dags för jobb igen.

Gosföken var väldigt nära oss som var sjuka. Hon är såååå gosig. 😍❤

Det har kommit snö! Massor av snö! Och både skid och skotersäsongen är i full gång. 😍👌 Tyvärr har vi inte hunnit ut så mycket på grund av jobb och sjukdomar. 😅 En av dagarna när det snöade som mest var vi mer eller mindre utsnöade (om det ens är ett ord?) på jobbet. Och när jag kom på morgonen höll Sandra och Petrus på att skotta fram Go Bua både för hand och med traktor.

Poppy vill gärna vara med och gosa när Alex ska sova. Och busa, tills Alex får nog och ber oss kasta ut henne. 😂 Men även Giffel har varit ovanligt kelig med Alex och gått och lagt sig i hans säng. Tror minsann en liten fyrbent fröken har bra inflytande på dom äldre katterna. Dom har dessutom börjat leka mer och mer med henne och börjat acceptera henne som en i flocken. Superkul att se! ❤

Torsdagen den 12e var det dags för mig att återvända till Östersund för nästa del av min cellfärändrings-resa. Efter kolposkopin i höstas visade det sig att cellförändringara behövde behandlas ytterligare och jag fick en tid för konicering. Jag fick egentligen inte mycket mer information än så. När jag var där sist så såg det enligt läkaren ganska bra ut, så jag blev förvånad att jag blev kallad på ett nytt ingrepp. 🥺

Fick ta värktabletter som såg ut som alienägg en timme innan ingreppet. När vi kom in till sjukhuset var hela gyn avdelningen låst och det satt lappar över heeeela dörrarna. INGEN annan än den som var inbokad för besöket fick komma in.
PANIK. I och med tidigare nämnda magsjuka så hade jag inte fått behålla några av mina ångestdämpande eller antidepressiva mediciner. Så gissa vems ångest och sjukhusfobi var på topp. 🙋‍♀️🤦‍♀️😑

Besöket var en väldigt traumatisk upplevelse, både psykiskt och fysiskt. Och för att göra en lång historia kort så fick jag veta att jag hade en av dom svåraste graderna av cellförändringar och att det kommer att behöva göras en ny operation. I skrivande stund orkar jag faktiskt inte skriva mer än så, jag inväntar samtal från läkarna för att se vad nästa steg blir. Vilket lär bli snart, eftersom min journal nyligen uppdaterats med provsvar. 😔

Efter besöket satte vi oss i bilen så jag fick bearbeta all information och mina ångestattacker en stund och grina klart, sen åkte vi iväg och käkade och shoppade lite.

Måste såklart säga tusen biljarder tack till Emil, världens snällaste och bästa vän som varit med ända sedan starten när jag fick första brevet om mina cellförändringar, och som utan att tveka ställde upp och skjutsade och följde med mig även denna gång. Och sedan gjorde allt för att hålla mitt humör uppe.

❤🙏 TACK

🌄

Dagarna efter operationen var ganska mentalt tuffa.😥 Dessutom var jag tvungen att vila och fick inte göra något ansträngande. Som tur var hade Sandra gett mig några extra lediga dagar för att vila upp mig. ❤🙏

Nu tänkte jag avsluta inlägget innan det blir för långt, hade egentligen massor av fler bilder att dela med mig av, men för allas skull tror jag jag väntar med dom till nästa inlägg. 😅

Så vi hörs kanske snart igen!

Ta hand om er. ❤