Sanna Siljeström - På trolljakt i Ramis

Varning, denna blogg innehåller ibland reklam, prat om psykisk ohälsa, barn som inte är pixlade och som ibland får äta sötsaker (!), felstavningar, svordommar, alkohol, tobak, dåliga skämt och text som av vissa tydligen kan anses som stötande och/eller kränkande. Fortsatt läsning rekommenderas därför inte någon, men framförallt inte om du är minderårig, har svårt att tolka skämtsam sarkasm och/eller är lättkränkt. 🙅‍♀️

Nu har det här inlägget legat i utkast i över två veckor, så nu var det fasen dags att dela det innan min virrhjärna och mitt dåliga korttidsminne helt förträngt dagen. 😅

Sommaren har ju helt klart varit den sämsta på många, många år. Medans övriga Sverige har värmerekord slår vi köldrekord efter köldrekord. Och antagligen regnrekord och myggrekord också. 😤😣 Fy fan rent ut sagt. Sommarens familjeutflykter och fjällvandringar har därför helt enkelt inte blivit av. Något som faktiskt gör lite ont i hjärtat. Jag som älskar sånt! 😢 Och inte en enda dag har vi kunnat sitta ute och elda i bålpannan. Skandal! Det är fasen så den årliga höstdepressionen börjar göra sig påmind... 😣

Men en söndag i mitten av juli fick vi nog av att vänta på att det skulle bli bättre väder, så vi tog oss faktiskt ut på en liten vandring/utflykt! Det var varken varmt, soligt eller myggfritt.. Men det var iaf sporadiska uppehåll i det -nära på- konstanta regnandet. Ungen var grinig och ville hellre stanna hemma och spela, och hade (och jag kvoterar) "För ont i benen för att kunna gå".
Jag, som inte förhandlar med terrorister, kontrade med att han väl fick krypa hela vägen. 🤷‍♀️ För ut skulle vi! 😉

Färden blev upp till Ramis för att vandra en bit av Guldtur nummer 154: "Gruvturen".

Eftersom barnet var skapligt o-suget på att vandra. Och jag numera väger mer än jag orkar bära, och dessutom har världens sämsta flås eftersom jag har en ovana att ta "Frisk luft" *host*🚬🤫*host* i smyg ibland när barnen inte ser (🤫🤫🤫🤫) Så tänkte vi att turen upp till Gruvstugan skulle bli en perfekt, enkel, lite kortare vandring.

En gigantisk kuse vi hittade efter stigen. 🐜 Återigen en eloge till mina ångestdämpande mediciner btw, istället för att gråtandes springa iväg tillbaka till bilen när jag nästan klev på den, stannade jag upp och kollade fascinerat på den och försökte fånga den. 😅 Missförstå mig rätt, jag tycker fortfarande alla typer av kusar är äckliga. Men jag får inte ett hysteriskt sammanbrott när jag befinner mig i samma utrymme som ett. 😉👍

Klättringen upp till gruvorna var gaaaanska mycket drygare och jobbigare än jag kom ihåg. Det var väldigt brant, halt och stenigt på vissa ställen. Och varje gång man stannade för att kippa efter luft så blev varenda millimeter av kroppen täckt med mygg. 😅🤦‍♀️🦟 Men tillslut hade vi klättrat dom 250 höjdmetrarna upp till första gruvan.

En trött men spänd Alex. Vi hittade på en rövarhistoria att det nog bodde troll i gruvorna som vi, om vi hade tur, eventuellt kunde skymta. 👺 Alla vita lögner är tillåtna för att locka ut barn i naturen! (Förra hösten letade vi ju tex. "Spökbebisar" i Ljusnedal)

Norrgruvan, eller "Blixgruvan" som det tydligen också kallas ibland, består idag av några gruvgångar där man främst på 1800-talet bröt bl.a kopparmalm.

Det var väldigt spännande att gå runt och leta troll i gruvgångarna. 😍

Plötslgt fungerade Alex ben smärtfritt och han sprang runt och kollade flera gånger i alla gruvgångar. 😉👍

Efter vi utforskat gruvorna färdigt så gick vi den sista biten upp till Gruvstugan, där vi passade på att vila lite och släppa lös Johans Drönare (som tagit kortet ovan). Jag filmade faktiskt hela vandringen, så slänger med video längst ner i inlägget för dom som inte hunnit se den när jag delade den på Facebook. 😊

"Kolla mamma, jag är en drönare! Så här ser en drönare ut, faktiskt! Ta kort då!"

Resterna av huset där man förvarade dynamiten. Väldigt spännande tyckte Alex som är väldigt fascinerad av gamla husgrunder.

Många vackra blommor fanns det efter leden. 🌸🌺🌷🌼😍

Och vackra stenar såklart. 💎🤩

Lite fika innan vi begav oss ner igen. Utsikten var fantastisk! 😍

🥰

På väg ner igen.

Väl nere var vi utsvultna, så vi gick in till Fjällgården och besökte "Mor Britas restaurang", som var så himla snälla och lät oss äta deras lunch, trots att den redan var undanplockad. Och till reducerat pris dessutom. 😍 Laxpudding! Sååå god! Ibland har man tur! ❤

Dom bjöd dessutom på supersmarriga hemmagjorda chokladbollar till efterrätt. ❤

Vilken service! 🥰👍 Och supertrevlig personal som var jättegulliga! Dom erbjöd till och med Alex "barnvänligare" mat, men laxpudding är en av Lillemans favoriträtter, så han ville såklart ha det. ❤

När vi ändå var på Fjällgården kunde vi såklart inte gå därifrån utan att göra ett besök i "källar´n".

Källar’n är en miniatyrvärld av fjället inomhus, där barnen bland annat kan köra pistmaskin, sköta lanthandeln och hälsa på i Mickelinas gryt.

Vi spenderade en bra stund där och lekte. Det är så mysigt där. Förutom miniatyrvärlden finns ett rum med Air hockey, hockeyspel, pingisbord m.m.

Påväg mot bilen fick Alex syn på två stora studsmattor. Och magiskt nog försvann benvärken, som hade kommit tillbaka påvägen ner från gruvstugan, och han spenderade en bra stund med att hoppa. 😉❤

Och det var allt jag hade att bjuda på i bild från denna utflykt. Som trots väder, knott, mygg, dålig kondis och en gnällig unge faktiskt blev väldigt lyckad. ❤🥰 Nu håller vi tummarna att september bjuder på bättre väder, så vi kommer iväg på åtminstone EN utflykt till innan det är dags att plocka fram vinterkläderna igen. 🤞

Avslutningsvis klistrar jag in vloggen från dagen, om någon orkar kika;