Sanna Siljeström - På spökjakt i Ljusnedal

Spännande platser med en mörk historia, spöken och annat oknytt är något jag faschinerats av sedan barnsben. Något som, till min stora lycka, Alex också är väldigt intresserad av. Så efter vi fick höra pappa Johan nämna historien om den sorgliga händelsen vid "Sömolavadet" för ett tag sedan så har både jag och Alex varit peppade på att gå dit.

Så trots att vi var ganska trötta efter lördagens tur upp för Mittåkläppen, tog vi på söndagen och packade ihop oss och for iväg.

Sömolavadet ligger efter den 6 kilometer långa "Guldtur 351: Tevsjön".

Och ja, precis. Vi har ju redan varit vid Tevsjön ett par gånger redan för att besöka det och Tevåfallet. Dels en gång själva, och en gång med Emil och Ninni. Själva fallet ligger dock bara en knapp kilometer in på själva vandringen. Att ta sig bort till Sömolavadet är ungefär dubbelt så långt.

I vanlig ordning när vi är ute på skogspromenad finns det mycket att klättra på, undersöka och se.🌲 🧗‍♂️🥰

Många pauser blev det, både för mamman och Lilleman. Men inte direkt några klagomål den här gången heller. 😁👍

Längst med stigen fick vi se nya vyer av Tevåfallet. 💧😍

Vilopaus i blåbärsriset. 💙

Måste hissa Funäsfjällens nya app "Spår och leder i Funäsfjället" ! Så fantastiskt bra! Dels är guldtursbeslrivningarna helt gratis, och den är uppkopplad mot GPS, så när man är ute och går kan man se exakt vart på vandringen man är! 👏👏👏 Väldigt bra när man har barn som hela tiden undrar "Är vi framme snart?". 😁👍

Det var inte svårt att få "Spökskogs-feeling" längst med vandringen och hålla Alexander peppad. 🩸👻

Och så tillslut nådde vi det mytomspunna "Sömolavadet"
Enligt sägnen födde en kvinna ett oäkta barn här en midsommarnatt för många, många år sedan. I sin förtvivlan dränkte hon barnet i ån och begravde det. 💔

Enligt en gammal bok ska minst två personer efter händelsen vid olika tillfällen, men alltid på midsommarafton, ha hört skrik och barngråt här. 😔

Platsen där kvinnan ska ha fött och mördat barnet var inte särskilt egendomlig. Men historien gav den helt klart en lite "spooky" feeling.
Vi stannade en stund för att se om vi kanske kunde höra "Mylingen" trots att det inte var midsommarafton. Men förutom ljudet av forsande vatten var det knäpptyst.

När vi ändå var i närheten så passade vi på att fortsätta följa vandringen vidare mot "Kalkugnen".

Kalkstensugnen är från 1800-talet och användes, som namnet kanske skvallrar om, att bränna just kalksten. Man brände kalk eftersom det var lättare att frakta än själva kalkstenarna.
Kalken som brändes i just den här ugnen användes som murbruk på bruket i Ljusnedal till rappning av Ljusnedals bruksherrgård och några ladugårdar. Troligen användes det även för att kalka jordbruksmarkerna i närheten.

Anledningen att Kalkugnen byggdes just här var på grund av den rikliga förekomsten av kalksten runt omkring denna plats.

Alex kunde såklart inte låta bli att krypa in i kalkugnen och ta en närmare titt. 😊

Fikapaus innan det var dags att vända tillbaka. 😊

Det slutade med att vi gick hela den sex kilometer långa turen! ☀👌 Gäller att passa på att knalla när vädret, för ovanlighetens skull, visar sig från sin bästa sida.

Och det var allt jag hade att bjuda på från den här turen.
Hoppas inte ni är less på naturfoton, för som det ser ut nu blir det MINST en tur även denna helg.
😁👍

Vi hörs!

🤗