Sanna Siljeström - När kroppen säger stopp

Jag har påbörjat det här inlägget några gånger nu, men vet liksom inte hur jag ska formulera mig. 🤦‍♀️

Jag har ju nämnt i förbifarten några gånger att jag inte har mått bra. Men jag har aldrig sagt HUR illa det har varit. Framförallt psykiskt.

Egentligen inte för att jag inte velat prata om det, för jag tycker att fler borde prata öppet om psykisk ohälsa, så pass stigmatiserat som det tyvärr har blivit.
Men det är också därför jag inte vill, och inte har velat, prata om det! För folk har så pass förutfattade meningar, och jag är LIVRÄDD att nån ska anmäla mig till socialen igen för något som inte stämmer.
För HUR dåligt jag än mått (vilket har varit extremt dåligt), vill jag understyka att jag ALLTID satt min son först! Varenda liten droppe energi och viljestyrka har gått åt till att han ska vara glad, må bra, och inte märka hur sjuk jag varit.

Men nu är jag på bättringsvägen!👏💪 Och jag måste verkligen ge en eloge till läkarna på hälsocentralen i Funäsdalen som snabbt satte in åtgärder när dom märkte att det behöves. Och jag är tacksam att jag har vänner och familj som hade tålamod att stå ut med mig när jag mådde som sämst och som övertalade mig att ta emot hjälpen som erbjöds och att det inte var att, som jag själv tyckte, "ge upp fighten".

Idag har jag gått på ångestdämpande och antidepressiva mediciner i 3 veckor, och det har varit SÅ jobbigt.😓 Många tror att antidepressiva är någon typ av "Lyckopiller" som gör att man blir glad direkt när man tar dom. Det är långt ifrån sanningen. Och det tar upp till fem veckor innan dom ens hjälper. Dessutom gör dom att man mår sämre innan man börjar må bättre.

Men just nu mår jag väldigt mycket bättre än jag gjort på länge.🙏💖 Depressionen gör sig fortfarande påmind ibland, och jag har fortfarande ganska jobbiga ångestattacker och jobbiga tankar, framförallt om jag sovit lite dåligt eller när vi ändar dos på någon av medicinerna. Men även fast jag fortfarande mår väldigt dåligt emellanåt, mår jag fortfarande bättre än jag gjort på väldigt, väldigt länge. Och det är en sån befrielse! 🙏🙏😭💖

Det är ju inte bara på grund av min depression jag hängt en del på hälsocentralen. Ett av dom "roligare" (missförstå mig rätt, tack) besöken var för att få första dosen vaccin! 😀💉👍
Eller ja, det gick ju, såklart, inte helt smärtfritt för mig. Dels visade det sig att en av mina allergier mot en viss antibiotika gjorde läkaren nervös. Så efter sprutan fick jag sitta lite avsides i över 30 minuter, medans någon stod och kollade på mig hela tiden, och läkaren kom och frågade var 5e minut hur jag mådde. 😅 Kan säga att TACK OCH LOV att jag gick på ångestdämpande, för så pass sjukhusrädd som jag är hade jag nog fått en värre ångestattack annars. Nu blev jag bara lite nervös. 😅😂

Men jag överlevde! Och dom enda biverkningarna jag fick var att jag hade fruktansvärt ont i armen i några dagar. Och hade ganska hög feber dagen efter. 💉👍

Har varit på HC av några andra, desto tråkigare, anledningar. Kändes ett tag som att det var läkarbesök och läkarsamtal dagligen... 🤦‍♀️

Så förutom ångest och depression har det varit problem med mitt blodtryck. Som är värre än nånsin, och blir värre och värre vid varje besök. Det sista jag hörde om det var att jag antagligen måste ha någon typ av maskin på mig i ett dygn för att mäta blodtrycket under en längre tid. 😓

Sen fick läkarna plötsligt för sig, av flera anledningar, att jag tydligen kan få en hjärnblödning när som helst. 🤦‍♀️💁‍♀️ Nått om blodtryck, mina migränattacker med aura och det faktum att syrran fått hjärnblödning nyligen. Så dels fick jag sluta med diverse tabletter. (Tex p-piller). Och numera när jag är på ett sjukhus eller hälsocentral står det varningar i min journal att jag har förhöjd risk för hjärnblödning... 😑

Och sen fick jag, på grund av stress, den värsta nackspärren jag varit med om. Jag har haft så SJUKT ont i snart tre veckor. Och jag får inte äta nått annat än alvedon på grund av.. well, hjärnblödningsrisk, högt blodtryck och antidepressiva mediciner som helst inte ska blandas. 💁‍♀️
Så har varit på två besök nu hos fysioterapeuten också, som gett mig order att slappna av och inte bära tungt. 🤦‍♀️💁‍♀️

Nämen, nu har vi pratat nog om mig och alla mina krämpor och hälsocentralsbesök... 😅

Nu fortsätter vi med lite positiva händelser från veckorna som gått. Tex när jag och Alex byggde ihop en av hans nya Lego-byggsatser han fick i födelsedagspresent. 😁

Medans vi byggde den byggde Johan ihop det sista av AT-AT legot han köpt till Alex. SÅ nedrans cool grej. 🤩 Och den kan gå!

Alex käkar spickekorven han fick av Hillhage i födelsedagspresent.

Och JA, vi är väl medvetna om tarmvredsrisken. Han får bara lite åt gången. Även om han nog helst hade tryckt i sig hela på en gång. 😅😂😋

Speaking of födelsedagspresenter. Den här kom i brevlådan häromdagen. Alex beställde den helt själv för pengarna han fick av sin moster med familj. 😍💖

🤗🤗🤗❤

Johan testar Alex nya cykel som han fick av sin farmor och farfar. Tydligen hade dom köpt en innan dom visste att vi redan köpt en. Så nu har han två. 😂👍

Lite kolbullegrillning. 😍😋

Alex har fortfarande stenkoll på Prästgårdsstenen. Ifall någon är orolig att han inte har det längre. Han hälsar att den fortfarande sitter fast. 👍

Ute på promenad genom byn. ❤

Ett stycke Tant. Jag SER ju i alla fall ganska pigg ut.
Vilket är en bra påminnelse till andra; man ser inte alltid på folk hur dåligt dom mår. Ha det i åtanke. Alltid. 🙏💖

Igår fick vi finfrämmande av min kusin, tillika Alex gudfar, Erik och hans fru Sara. Dom bad om en guidad tur på vårt favvoställe; Go Bua. PERFEKT, eftersom jag hade suktat efter att testa deras nya "Fjällvåffla". En bubbelvåffla fyllt med ekologisk vaniljglass, grädde, hjortronsylt och renchips från Jillie Ren & Vilt. Kan vara en av dom goaste jag ätit hittills! SÅ god! 🤩🤤🤤🤤

Sen följde Sara och Erik med hem till oss en snabbis för att Alex skulle få visa upp allt sitt nya lego.😉 Vilket var en hel del.. 😅

Av Sara och Erik fick han två nya böcker, som var SÅ fina! "Monster, spöken och kanelbullar" och "Hej alla monster!". Rekommenderas varmt. Helt fantastiskt tecknade! 😍

Och där avslutar vi för idag. Lilleman ska snart i säng och vi ska få främmande för lite efterlängtat brädspelande. 💖

Jag vill dock avslutningsvis tillägga att jag inte skrev om allt det här för att folk ska tycka synd om mig. Jag HATAR när folk tycker synd om mig. Jag skriver för att det dels, enligt min psykolog, är bra att skriva av sig. Men också för att folk ska ha förståelse. Dels varför jag ibland är ganska nere, och varför jag inte hört av mig på länge. Jag har varit deprimerad i flera månader. Det här är inget som hänt NU. Och under den tiden har jag dragit mig undan och varit väldigt frånvarande. För jag behövde vara ifred för att läka psykiskt.

Nu mår jag som sagt lite bättre, och tar dagarna som dom kommer. Och anstränger mig för att inte noja ihjäl mig över hjärnblödningsrisker och högt blodtryck och måla upp "Worst case"-scenarion i huvudet och ha dödsångest. För jag VET ju att, även om det är klart det är läskigt och potentiellt livsfarligt, det inte alls är så illa som jag målar upp det i huvudet. 😅💁‍♀️🙈