Sanna Siljeström - Ett ledsamt inlägg

Nämen alltså, jag KAN inte göra det här inlägget på rätt sätt!
Antingen så förklarar jag läget och riskerar att någon blir ledsen/upprörd över att jag skriver för mycket. Eller så skriver jag inlägget och låtsas som inget och riskerar att någon tar illa vid sig för att jag inte "bryr mig". Jag VET inte hur jag ska göra. 🤦‍♀️😭

Så jag väljer att kompromissa med mig själv och försöka hålla det någonstans mitt emellan att dela med sig och låtsas som inget. Så hoppas jag att ingen blir ledsen öht. 😥
Just nu känner jag att jag inte vill skriva mer än att en väldigt nära familjemedlem ligger och kämpar för sitt liv sedan ett tag tillbaka, nedsövd i respirator efter att ha testat positivt för COVID-19. Och det sista jag hörde var allt annat än hoppfullt.

Jag är så jävla förkrossad att jag egentligen inte riktigt vet hur jag ska hantera situationen. Utan jag har valt att gå den tysta vägen och hålla mig och mina känslor för mig själv och inte prata så mycket om det. Inte ens med familjen. Vilket antagligen resulterat i att många runt omkring mig upplevt mig snäppet mer deppig, sur, tyst och negativ än vanligt. Och jag ber så hemskt mycket om ursäkt om någon tagit illa upp eller tagit det personligt. 😓😔❤

Det är juletid med allt vad det innebär, och jag vill inte byta ut Alexanders julglädje mot oro över att hans mamma är ledsen och orolig. Så vardagen har rullat på i vanlig ordning här hemma, trots att det känns som att jag håller på att gå sönder inombords..

Därför har jag några bilder jag ville lägga upp...

Det känns å ena sidan SÅ fel att dela med mig av bilderna. För att det är väldigt glada och juliga bilder. 😔 Men å andra sidan är det glada och juliga kanske precis det vi behöver? Och om något år när jag går tillbaka och läser dom här inläggen kommer jag nog vara glad att jag delar både det ledsna ☝ och det glada. 👇
💕

Årets pepparkakshus kan vara en av dom ostabilaste historierna i universum. 😅
För att citera mig själv från facebook; "Med köket täckt av florsocker, kristyr och chokladknappar och ett barn som lärt sig ett X-antal nya svordomar, kan jag inte låta bli att undra om inte pepparkakshusmontering antagligen splittrat fler familjer än montering av IKEA möbler. 🙈😅"

Något som gick betydligt bättre var årets lussebulle-bak! Hittade tidernas GODASTE recept på lussebullar med vaniljkrämsfyllning. Har ni tid och ork MÅSTE ni testa: https://zeinaskitchen.se/saftiga-saffransbullar/

Alex har skrivit sitt livs första önskelista till Tomten. 🎅 Han önskar sig bland annat;

⭐ Två legospel till Playstation. Ett som inte finns och ett som inte släpps förens om minst 6 månader.
⭐ Ett riktigt rymdskepp. OBS Att det MÅSTE finnas laserkanoner. Alltså FUNGERANDE lasrar. Inte på låtsas. OBS.
⭐ Fullt fungerande replika av Bobba Fetts dräkt. Och pistoler. Glöm inte ryggsäcken som gör att man kan flyga!!!
⭐ Iron Man. Inte en actionfigur, inte en dräkt. Utan THE Iron Man...

På väg till dagis där det skulle firas lucia. I år fick inte vi föräldrar vara med på grund av smittorisken, utan istället filmade dom lussetåget så vi fick se det på förskolans gemensamma mobilapp istället. 💖

I fredags förra veckan slet Johan iväg mig och Alex till byn för att testa den nya Sushirestaurangen på byn. Alltså, det var helt FANTASTISKT gott. 🍣🥢 Så härligt att det äntligen går att köpa sushi här nu! Som jag har längtat!

Harry tyckte också det såg gott ut. 😹😻

Stackars husse kunde knappt äta, för Harry gjorde allt han kunde för att Johan skulle tappa en eller alla bitarna på golvet. 😂

Jag är tillbaka på jobbet igen efter en längre tids säsongsstängt.
Med alla nya Coronarestriktioner har vi fått anpassa museet därefter för att folk ska känna sig trygga. ❤ Och fler anpassningar väntas under veckan som kommer.

Medans jag jobbade i lördags bakade Alex och Johan pepparkakor. 💕😋

Tredje advent, och Lucia. Min egen☝ Lucia kom lussandes med kaffe när jag satt och sminkade mig.❤💕

👨‍👩‍👦💕🎅🎄

Efter jag slutat jobba och middagen var uppäten passade vi på att klä granen. 🎄 Vi brukar försöka göra det på Lucia varje år. 💖🕯

Färdig! Giffel undersöker pakethögen för att se om något är till honom. 😻

Sötaste Lucian i byn, säger jag helt opartiskt. 😜😍💖

Våran utomhus-julbelysning, som vi btw tände redan den 16 november, har nog gått få bybor förbi. (Eftersom det nära på syns från rymden) Men en vägg har varit vädligt tom. Så när jag skämtsamt skickade en länk till den här projektorn från coolstuff till fästmannen tvekade han inte en sekund innan han köpte den. 😂👍 Skitcoolt blev det.
Ska bli spännande om vi lyckas trolla fram fler uttag till mer belysning nästa år.

Se så fint! Det syns ju vart vi bor i alla fall. 😂😜🎄

Och där tänkte jag att jag skulle avsluta inlägget.

Tack för att ni orkar läsa, och jag hoppas innerligt att ingen blev ledsen av inlägget. ❤

Nu tänker jag fortsätta ta en dag i taget och be för ett mirakel.
Jag kommer antagligen att fortsätta vara tyst och tillbakadragen och ledsen för mig själv - för det är så JAG fungerar. Jag vill helt enkelt låtsas som inget och inte prata om det.

Men för er få som jag faktiskt tillåter att trösta mig vill jag bara säga TACK. 💕

Tack för att ni finns, och för ert stöd. För att ni kollar att jag lever, om så bara genom att skicka en rolig bild på instagram eller kika in för att kolla hur jag mår och hålla mig sällskap trots att jag säger att "allt är bra", bara sitter tyst och låtsas som inget större delen av tiden. Det betyder SÅ mycket. TACK.

Och till alla som jag borde ringt men inte klarar av att prata med just nu för att jag bryter ihop bara jag funderar på att ringa så säger jag förlåt. 💔 Jag tänker på er varje dag, och jag önskar jag var starkare och mer stöttande än såhär... 😭