Sanna Siljeström

Natten mellan fredag och lördag fick jag uppleva riktiga värkar för första gången. Inga vanliga små förvärkar, utan riktiga värkar alá "Nu jävlar åker vi in till sjukhuset så dom får söva ner mig för det här gå fan inte!"- kind of värkar.

Dum (eller smart beroende på hur man ser det såhär i efterhand) som man är så sket jag i att ringa till förlossningen. Värkarna var ganska oregelbundna, mellan 2-5 minuter emellan, och jag har läst att det inte är helt ovanligt att många får värkar och tror att det är på g runt dom här veckorna. Så istället följde jag googles råd (ja, jag vände mig till dr Google) att ta en varm dusch. Så där stod jag i duschen och tog värkarna en efter en i säkert en timme. Runt klockan 2 slängde jag i mig två alvedon och klockan tre lyckades jag somna.

 

När jag vaknade igen strax efter kl 6 på lördagen var värkarna helt borta och det enda som var kvar var en ganska jobbig mensvärk i magen. Och i skrivande stund verkar bebis fortfarande vilja bo kvar där inne ett tag till. ;)

 

Men herre jävlar om det där var "förvärkar". Hur i helsefyr jävla svinont ska inte riktiga värkar göra?! 

Det går inte ens att förklara hur dom kändes, jag kunde varken prata eller knappt andas när dom nådde sin topp. Men så fort dom var slut kändes det precis som vanligt. Ingen smärta alls. Det jobbigaste var att det samtidigt blev världens tryck neråt och det kändes som att man skulle både pissa och skita på sig samtidigt. Som om det inte är nog jobbigt att koncentrera sig på smärtan, ska man behöva anstränga sig för att inte skita ner sig också?! x)

 

Anyway.. Det blev, som ni kanske förstår en ganska lugn helg efter det. Och det är först idag som jag känner mig som en människa igen. x)

Men några foton har jag tagit iallafall, så för att inlägget inte ska bli allt för tråkigt så bjussar jag på några bilder från helgen;