Sanna Siljeström

Dom senaste 2 veckornas uppdateringar här på bloggen har varit en ganska förskönad och noga utvald bild av verkligheten.😅🙈 Klart man bara visar upp dom två dagar som varit bäst liksom.🤷‍♀️ Eller?  🤨

Nej, men alltså, vad förväntar ni er när en del av er går i taket när jag skriver att jag haft en jävla skitvecka? 
Känns ju sådär att vara ärlig om folk tror att jag ska gå och hänga mig bara för att jag skriver att jag vill fulgråta lite i duschen?  😅
Herre gud människor. Jag kan OMÖJLIGT vara ensam om att känna så ibland?! 😏

 

Alltså, livet som småbarnsförälder pendlar någonstans mellan eufori och total misär mest hela tiden.

Jag har valt att inte skriva så mycket om detta eftersom jag tycker det är svårt att veta vart man ska dra gränsen över hur mycket man ska dela med sig om sina barn online. 

 

Men vi kan ju säga såhär: det är helt GALET jobbigt att vara småbarnsförälder ibland (Oftast?😏). Lagom tills man tror att man lyckats få till någon slags rutin som man tycker fungerar, så går barnet igenom något utvecklingssteg och plötsligt fungerar det inte alls längre och man måste hitta på nya strategier. 😅

 

Och lägg då till allt annat som kanske inte klaffar helt hundra i livet alla gånger. Sömnbrist, sjukdom, städning som aldrig blir av, tvätt som inte hinner tvättas, umgänge med sambon som alltid slutar med att bägge somnar på soffan, en unge som sitter klistrad vid sin iPad eller sitt TV-spel för att man helt enkelt inte orkar göra något efter en skitjobbig dag på jobbet. 🤷‍♀️

 

Och så det dära konstant dåliga mamma-samvetet som gör att man ALLTID har dåligt samvete. "Varför leker jag inte mer med Alex, varför får han inte hemlagad mat gjort på ekologiska matvaror, varför pysslar och målar vi aldrig tillsammans, varför skällde jag på honom för en skitsak. Varför, varför, varför."  

Men det är OKEJ.💞

Det är okej att må skit och att ha dåligt samvete.

Det är okej att vara stressad och tycka livet är pest ibland.

Det är okej att man får ett nervsammanbrott och skriker på ungen efter den frågat "Varför måste jag ha byxor på mig!?!?!" 896485876438956389 gånger när du dom övriga 896485876438956388 gångerna försökt svara pedagogiskt att man MÅSTE det, och försökt förklara att vi har bråttom om vi ska hinna till jobb och förskola.

Och jag hoppas att det i fortsättningen är okej att jag skriver att jag haft en skitjobbig vecka och beklagar mig lite utan att folk tror att jag vill ta livet av mig? 🙂
Vill ni ha "instafriendly" får ni minsann läsa någon av alla andra biljarder mamma-bloggar som bara visar livet bortanför psykbryt och ungar som får äta fiskpinnar till middag 5 dagar i veckan för det är det "enda dom tycker om" 😜
Här skildrar jag livet lite som det är på riktigt liksom. Och ibland vill man helt enkelt dricka ett (eller oftast flera) glas vin och fulgråta i duschen.🥂
That´s life!

 

 

 

 

 ..
Och på tal om life;

Eftersom dom flesta av er mest är här för att kolla på bilder så kommer här dom senatse två veckornas mindre insta-friendly bilder. Livet är ju faktiskt inte bara vackra fjällvyer och skogspromenader. 😅

 

Även om jag kan erkänna att även många av följande bilder visar en ganska förskönad bild av verkligheten när jag tänker efter..  🤔
Kanske jag borde fota BARA eländet i en vecka. Typ en fyraåring som ligger på golvet å skriker för full hals för att jag delade fiskpinnen på FEL SÄTT.😅 Eller en död planta som inte vattnats på tre veckor. 🏜 Eller köksbordet där resterna från gårdagens middag fortfarande står kvar för ingen orkat tömma diskmaskinen.  
Det hade ju faktiskt kunna bli ett ganska roligt inlägg? 😂  

 

 

 

Sleten mamma ute och försöker få lite frisk luft efter dagishämtning och en lång dag på jobbet.