Sanna Siljeström -

Vi har haft en, minst sagt, hektisk vecka.
Skulle nog till och med vilja dra det så långt som att säga att det varit KAOS. 🤦‍♀️😅

Dels både fysiska och digitala möten med diverse läkare och psykologer, min bil är fortfarande obrukbar och det firades fars dag och min födelsedag. - Allt samtidigt som vardagen rullade på som vanligt med en unge som är inne i någon extrem jävla trotsålder och gör allt för att hans mamma ska säga upp sig.

Alltså GE MIG STYRKA. 😑🤦‍♀️ Eller ett glas vin.... 😏 (Obs, skämt(?))

Men vi spolar väl tillbaka bandet till den 14e, fars dag. Klart hon klädde upp sig lite tanten när alla pappor i hennes liv skulle firas. ❤🥰 Kan ju dock tillägga att det här är den sista bilden på mig där jag inte ser totalt nerdrogad, fet och absolut bedrövlig ut. Vilket ifs har sina förklaringar. MEN vi kommer till det. Åter till fars dag...

Min egen babydaddy, Johan, firades såklart direkt på morgonen med paket från mig och Lilleman. ❤ Han fick en lakritskalender från Haupt lakrits.

På eftermiddagen kom Emil och Ninni förbi på lite fika.

Och efter en stund kom även min kusin Larsson och hans fru Sara förbi för att önska mig grattis lite i förskott. ❤😍

Och KOLLA va bortskämd jag blev! Har pratat i flera år att jag måste köpa en blender! 😭❤❤❤🙏 Blev så glad! TACK snälla Larsson och Sara!

Och slänger in bildbevis på att den redan är invigd och testad. (Flera gånger) Den ENDA anledningen att jag velat ha en blender; så jag kan göra egna milkshakes. 😍 Det finns nog ingen som älskar milkshakes så mycket som jag. 😅🙈

Medans ungarna lekte spelade vi vuxna kortspel. Även Hillhage kom på spontanbesök och gjorde oss sällskap. 😀❤

Och så var det den 15e, min födelsedag - eller Annandag Far, beroende på hur man prioriterar.

Startade dagen med att ingen kom ihåg att säga grattis till mig innan dom åkte på jobbet. Utan istället väcktes jag av att ett litet åskmoln stampade upp för trapporna och skällde ut mig för att det var för mörkt. Och sen bryta ihop och skälla på mig ännu mer för att jag tände och det blev ljust på FEL sätt... 😑 Och sen öppnade vi (och med vi menar jag såklart Alex) paketet jag fått från Lillasyster med familj på posten.

Innehållet i paketet. 😍🙏☕👌

Dom här klistermärkerna fick mig dock på gott humör igen efter kaosmorgonen. 😂 Jag lyssnar inte på den här podden, utan det här är ett internskämt inom familjen. För ja, jag blev nämligen tappad som barn. Pytteliten var jag, mamma har fortfarande dåligt samvete, och lillasyster tycker det är det roligaste evör. 😂😂😂 Och ja, det förklarar kanske en del.. 😅

Sen, efter jag städat lägenheten och lyckats bråka i Alex lite frukost lyckades vi ta oss iväg till ICA och köpa ingredienser för att göra en tårta.
Låter hyffsat o-komplicerat va? Nä-nä, det tog mig över en timme att lyckas få på honom alla kläder och släpa ut honom i vagnen. Vid ett tillfälle bröt jag ihop helt och grinade som en liten bebis för att jag var så stressad - vilket SÅKLART bara gjorde situationen värre. 🤦‍♀️😅 Normalt sett brukar jag vara ganska duktig på lågaffektivt bemötande för att hans utbrott inte ska bli så illa att jag inte orkar mer. Men mitt tålamod tog helt enkelt slut. Ser det dock inte som ett nederlag, det är vad det är och jag är bara människa.

Nåväl, det blev en tårta. En ganska fin tårta faktiskt. Och vi hann precis klart innan Alex blev hämtad av sin farmor och farfar som fick sitta barnvakt medans jag och Johan hade möte.

Dagens möte var med Barn- och ungdomshabiliteringen (BUH) i Östersund. Tack och lov lyckades jag ändra till ett digitalt möte. Annars hade vi fått suttit 5h t/r i bilen för ett knappt timlångt möte.
Alex utredning går sakta men säkert framåt, och jag känner att jag nog hellre vill skriva mer om det i ett separat inlägg. För vi har nog nått den punkten där jag känner att jag MÅSTE prata om det, för att reda upp en hel skitsnack. Men just nu är jag inte i psykist skick att skriva om det utan att gå till attack. Så jag återkommer om det...

.. istället pratar vi om nått trevligare! Som den här fina plattången jag fick av Johan i födelsedagspresent innan han for tillbaka till jobbet efter mötet. 😍🙏

Sen fortsatte dagen med att jag blev bortskämd. Dels fick jag en fin blomma och ett kort av Emil och Ninni. ❤🌺 (Jag fick ju den riktiga presenten av Emil i förskott redan i början av oktober. )

Slänger in en närbild på den fina blomman och random bild från nu i veckan när jag faktiskt hade hans present på mig. Ville knappt lägga upp den för jag ser så fruktansvärt ledsen och deppig ut. Men jag ÄLSKAR tröjan. 🙏❤

Några fler presenter. Från mamma och pappa fick jag påfyllt i sminksamlingen. Jag VET att jag sågade CAIAs smink, men fortsatte använda det av ren snålhet. Det visade sig att det bara var det allra översta lagret av ansiktspaletten som var dåligt pigmenterat. Bara man tagit sig igenom det översta lagret funkade den SKITBRA. Använder den varje dag och min var nästan helt slut 🙏👌

På bilden till höger är en till present från Johan, en lampa som ser ut som en öppen eld. SÅÅÅÅ fin! 🔥

Fast Giffel är liiite besviken att den inte värmer så mycket som det ser ut. 😂❤

På tal om att värma, Ylva och Tage kom också förbi på lite tårta. ❤ Av dom fick jag en jättemysig Härjebryggs-mössa 😁😍

Hade såklart jättemysigt hela kvällen med finfrämmande och paketöppning. Men kameran glömdes tyvärr bort. Däremot hittade den fram igen när födelsedagen avslutades med ett jättevackert norrsken! 💚

Dagen efter min födelsedag var det dags för fler läkarmöten och psykologbesök, dock för mig denna gång och inte rörande Lilleman. Tack och lov fick jag låna bilen hela förra veckan av världens snällaste Emil! ❤🙏😭 Alltså, börjar grina medans jag skriver för att jag känner mig så jävla bortskämd fast jag inte gjort nått för att förtjäna det.

Vi hann även med några omgångar sällskapsspel förra veckan. Återigen vill jag påpeka hur TACKSAM jag är som har så fantastiska människor runt mig.. Som, trots att jag hela tiden försöker putta bort dom och hitta på ursäkter så dom ska slippa tänka på/träffa/ta hand om mig, tar sig tid att hälsa på och umgås. 😭🙏

🙏❤

På tal om hur störd jag är; Efter psykologbesök och läkarmöten så bestämdes det att min dos Sertralin skulle ökas. Och att säga att biverkningarna efter höjningen varit fruktansvärda hade varit en underdrift. Min kropp och mitt huvud är KAOS. Jag är HEMSK just nu. Både mot migsjälv och andra. Så i skrivande stund har jag, helt seriöst, bestämt mig för att bara låsa in mig tills medicinen stabiliserats. Så hör ni inte av mig på två-tre veckor så vet ni varför. Jag orkar faktiskt inte ens svara på en del meddelanden.. Hjärnan säger ändå bara att ingen saknar mig och att alla hatar mig. Eller att dom som hör av sig BARA hör av sig för att dom känner att dom måste. Känner mig bara som en börda...

🤦‍♀️😅

Ahem, ja, som sagt, hjärnspöken. Vi får hålla tummarna att den här ökningen är svaret på alla problem. 😅 Även om det just nu är FRUKTANSVÄRT svårt att se det från den ljusa sidan.

Och där sätter jag stopp för dagens klagolåt. Alltså, planen var ju ett betydligt mindre negativt inlägg, men jag behövde nog skriva av mig och spy lite tankar och ångest.😅

Förlåt.

Hoppas jag inte smittar nån. 🤪