Sanna Siljeström -

Well, ja... Vafan. 😓😢
Det var ett tag sedan, I know. Typ 3... Snart 4 månader? 🤔😅 Vilket är det längsta uppehållet NÅGONSIN jag haft från bloggen. Och tro, mig, det FINNS en anledning, och det finns en förklaring. Men just nu KAN jag inte pratar om det. Hur mycket jag än vill. 🤷‍♀️ Men det kommer att komma en förklaring. Så småning om. Jag lovar. 🙏❤

Jag ser hur många som är inne och kollar på bloggen dagligen, och inväntar ett nytt inlägg. och jag är så, SÅ, tacksam för er! ❤🙏 Verkligen, TACK. Från botten av mitt hjärta.

Och nej, jag har inte gett upp bloggandet.. Än. Men mitt psykiska mående har varit så pass dåligt att jag helt enkelt inte haft energi över att lägga på bloggen.😓 För det tar TID. Ta foton, sortera foton, redigera foton, ladda upp foton och och sedan komma på ord till alla foton... Det tar sååå lång tid. Jag förstår att det är svårt att förstå för er, men varje inlägg tar måååånga timmar. Ibland dagar. Och i ärlighetens namn har jag inte energi nu heller, men i bakhuvudet vet jag att jag mår bättre av att journalisera och att en viss person väntat på just det här inlägget vääääldigt länge. Så det var helt enkelt dags att spola tillbaka tiden till slutet av Juli, när vi fick finfrämmande;

Den 24 juli fick vi finfrämmande söderifrån. ❤ Mamma och pappa kom upp, och dessutom hade dom med sig min systerson Alfons! ❤

Både Alex och Alfons har en hel del genemsamt. Det skiljer bara ett fåtal månader i ålder, och bägge har olika nivåer av neuropsykologisk funktionsnedsättning. Så jag var faktsikt gaaanska nervös över att ha två barn med bokstavskombinationer hemma.😅 Framförallt när det kom till sovsitiouationern, där bägge fungerar väldigt olika. Alex tar "sovmedicin" samma tid varje dag, och somnar i regel samma tid varje dag. Alfons å andra sidan har andra underliggande alllvarligare sjukdommar som gör att han inte längre tar samma medicin... Så ja, det var som UPPLAGT för krock i vardagen. Men, kors i taket, det funkade ändå! Båda ungarna skulle promt sova med mig. Så vi bäddade upp med en extra säng bredvid min sovplats. Och först somnade Alex, och någon timme senare gick Alfons och la sig, och bägge sov utan problem genom natten. ✌😁

Dagen efter vaknade bägge samtidigt och det var fullt ös från första sekund. Dom var som ler och långhalm. 😍🥰

Det lektes...

Byggdes lego som Alex fått i födelsedagspresent av mormor och morfar..

Och det togs promenader genom byn för att kolla in divese happenings. Bland annat var det musikframträdande i Fornimmesparken som morfar Björn väldigt gärna ville kolla på. 😊🌞

❤Kusinerna

Inte helt oväntat var musiken inget kusinerna var speciellt intresserade av, och det började krypa i bägge två ganska snabbt. Så medans mamma och pappa stannade kvar och kollade på uppträdandet, tog jag och Johan med oss grabbarna grus på upptäcktfärd genom byn. Första stoppet blev, enligt Alex önskemål, Prästgårdsstenen.

Kusinerna framför funäsdalens kyrka.

Förutom Alfons hade mina föräldrar med sig en fyrbening av märket HUND. Fy så hemskt tyckte såklart katterna. 🙀 Poppy anpassade sig dock fortare än förväntat, så pass att hon tillslut stal hunden Lovas hundben och låg och gnagde på, och försökte äta upp hennes hundmat. 😂❤

Två lyckliga killar som fått göra egna Grimace shakes 💜

När det var dags för sänggående för Alex hjälpte Alfons till och såg till att han borstade tänderna, gick på toa och gav honom en stor kram god natt. 😍😍😍

Pappa och Poppy fann varandra. 😍🥰

Två nyvakna grabbar som ligger och pratar tull i sängen. 😁

Onsdag, och marknadsdag i Funäs. Så vi trotsade skitvädret och for dit.

Det KLAGADES. Herre gud vad det klagades. Det var kallt, blött, nästan inga knallar, och bägge ungarna var redo att åka hem redan i bilen på väg in till marknaden. Så i ett tappert försök att få upp humöret på dom gav vi dom lite mellis.

Det funkade väl... Well, sådär. Men dom glömde bort att dom var sura en liten stund när dom fick hälsa på och klappa en havremoppe. 😁👍

Väl hemma var dom på bra humör igen. Och tydligen var det för kallt att vandra runt fullt påklädda på marknaden utan att frysa ihjäl... Men att ha vattenkrig utan kläder ute, DET gick bra. 🤦‍♀️🤷‍♀️😅😂

Logik alá småbarn i sitt esse 😉

Dagen efter tog vi en tur till Tänndalen och Anderssjöåfallet. Bägge ungarna vaknade på fel sida, och kunde inte hålla sams många sekunder. Så när mat och godis inte hjälpte, testade vi med lite motion istället.

Vill nog påstå att det fungerade till 50%, Alfons blev på betydligt bättre humör. Alex däremot blev grinigare än någonsin.

Två trötta å sura kids som sprungit, och då menar jag SPRUNGIT, upp och ner för dom 300 trappstegen bredvid fallet. 😅

Jag och mamma 😍🥰

Efter motionspasset, ett stopp på Hamra Livs och ett stopp vid godisbutiken "ByBua" så åkte vi hem och lagade mat.

Dagen efter fick vi svar på varför Alex var på sånt fruktansvärt humör dagen innan, han vaknade nämligen på natten och hade superhög feber. Så han hade nog säkerligen känt sig hängig hela dagen. 😭💔 Stackarn! Och så himla typiskt när man har främmande.

Eftersom Alfons ändå behövde aktiveras så tog vi en tur till Bruksområdet i Ljusnedal så han fick springa av sig lite, och samtidigt få lite kulturhistoria. ❤

När vi kom hem från vår miniutflykt var det dags för lunch, så vi grillade lite kolbullar. 😍🤤

Alfons ÄLSKADE kolbullar. 😍

Bilden t.v; jag är ute och rastar Lova. Som tyvärr i skrivande stund har vandrat över regnbågsbron. 😞💔 På bilden t.h så sitter Alex, Alfons och Lova och myser med film kvällen innan avsked.

Lördagen den 29 Juli var det dags för mamma, pappa och Alfons att bege sig hemåt igen. Lika jobbigt som vanligt. 😞💔 Men förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge innan dom kommer tillbaka. Mamma och pappa kan ha lovat att komma och hjälpa mig städa och diska några dagar på jobbet. 😉 Där jag kaaanske har ett större ansvar än jag hade sist jag skrev. 🤷‍♀️🤫

Lämnar er med en cliffhanger, och jag hoppas verklligen inte det dröjer lika länge innan vi hörs igen nästa gång. 😅🤗

Men i vanlig ordning; vi hörs när vi hörs! 👋