Sanna Siljeström

Slutet av slutet och början av början
Ja... Alltså, vartfan ska jag börja? 🤦‍♀️🤷🏼‍♀️
Det går ju som vanligt för Tant Sanna. - Alltså åt helvete. 😅 HUR less är ni inte på att höra om mitt jävla skämt till liv vid det här laget? 
I brist på ork, livsvilja och tid, tänkte jag helt enkelt summera dom senaste två veckorna med hjälp av bilder.. Och antagligen TMI:
 
Och vart börjar vi väl om inte med en bild på mig. På akuten i Östersund. Ja, alltså, för att göra en vääääldigt lång historia kort och barnvänlig: Jag åkte in på HC i Funäs strax efter lunch förra tisdagen, med vad jag misstänkte kunde vara en mindre infektion efter jag satt in en kopparspiral någon vecka tidigare. Sen efter vad som kändes som tusen tester, nålstick, kissprov och flera mycket obekväma gynundersökningar (och avlägsnande av sprial) blev jag ombedd att ta mig in till Östersund DIREKT... 
 
Eftersom jag är lika mentalt mogen och psykiskt stabil som en treåring så satte jag mig med armarna i kors och surade på en stol och sa att jag vägrade. Utan hellre ville komma tillbaka dagen efter för att prata med min barnmorska istället. Varpå läkaren behandlade mig som den treåring jag betedde mig som och skrämde mig till att fixa skjuts så att jag inte skulle bli av med hela min livmoder och eller kanske till och med dö.... 🙃

Så knappt 30 minuter senare var jag och Emil på väg in till akuten i Östersund.  
 
ca 2,5 h bilfärd, många tårar och flera panikattacker senare var vi framme och vi fick komma in i första undersökningsrummet. Eftersom jag lider av alla fobier som finns i världen, bland annat nålar, sjukhus, folk jag inte känner.. och för att det antagligen står typ nått i stil med "OBS!!! PSYKISKT OSTABIL!!!" i stora blinkande bokstäver när man öppnar min journal, så fick faktiskt Emil TACK OCH LOV följa med mig in så jag slapp ligga där själv när dom tog alla värden, blodtryck och satte in nån jäkla nål i armen.. 

Tyvärr blev jag skickad till gynakuten när provsvaren kom tillbaka, och där blev han stoppad från att komma in. 😥 I stället fick jag en ny ledsagare, som tack och lov var FANTASTISK. Urgullig tjej, som visste precis hur hon skulle hantera en hysterisk Sanna. 🙏
 
Många timmar, undersökningar, fler blod- och kisstester, ultraljud och coronatester- senare så fick vi ÄNTLIGEN åka hem mot Funäs igen. Utan att egentligen fått svar på exakt vad som var fel med mig. Dom vet bara att jag hade ont, att alla provsvar visade att jag hade någon form av infektion och att jag hade lite feber. Så jag fick antibiotika utskrivet och blev tillsagd att höra av mig om jag blev sämre.    
 
Men inget ont som inte har något gott med sig: Jag fick käka Donken för första gången på flera år! OCH milkshakemaskinen var inte trasig!! 👍😁
 
Strax efter klockan 1 på natten rullade vi in i Funäs igen. Och en STOR eloge och TUSEN biljarder tack och kramar till världens bästa Emil, som släppte allt och skjutsade mig in till Östersund. Klagade inte eller verkade less en enda gång, trots att det tog så jäkla många timmar och trots att jag var mer eller mindre hysterisk mest hela tiden. Tack, tack, TACK. ❤
 
Så, låt mig presentera; Sannas normala dagsranson av tabletter just nu. Och i skrivande stund har jag fått exakt varenda jävla biverkning man kan få av antibiotika. Att jag mår dåligt är en underdrift. Är helt jäkla förstörd. Men jag försöker inte klaga, och jobbar på som vanligt.  😅 Det kunde ju varit värre, och det är mer synd om så många andra. 🙂
 
Kan säga att dom här urcoola muggarna vi fick i julklapp av svägerskan och Patrik fått jobba hårt dom senaste veckorna. 😅
 
Speaking of julklappar, måste ju visa upp den här försenade julklappen som Alex fick av Emil och Ninni! Ett nytt NERF-gevär! 😍
 
ATT det har lekts mycket krig härhemma. Tyvärr har ungen lärt sig ladda och skjuta själv, så nu kan han hämnas... 😏
 
Jag fick också en julklapp av Emil och Linnéa! En ny mysdräkt. 😍😍😍 SÅ skön! 🙏
 
😘
 
Fick även ett paket från mig själv som jag klickat hem för julklapps-pengar jag fick av mamma och pappa. I vanlig ordning när jag får pengar så blir det påfyllt av måste-ha saker till ytlighetssamlingen. 😅 Det är fan inte billigt att vara ful! 🤷🏼‍♀️
 
På tal om fler presenter till mig. Råkade visst vinna EN TILL (Nej, jag skämtar inte) fototävling via buzzador. 😅😂 Att jag kan skriva "Mångfaldigt prisbelönad hobbyfotograf" i mitt CV nu, och ÄNDÅ tycker jag är värdelös på att fota. Det säger en hel del om nivån på min prestationsångest. 🙃
 
Nyårsafton spenderades först på jobbet, gjorde ett tapper försök att se presentabel ut. Men med en biljard mediciner som dels gör att jag svullnat upp och lätt skulle kunna misstas för en zeppelinare, och som gör mig tröttare än tröttast, var det fan inte lätt. Fick dessutom en allergisk reaktion av ögonfranslimmet på ena ögat och drog på mig en fantastiskt omysig ögoninflammation under dagen också.  🤦‍♀️ SÅKLART. 😅🤷🏼‍♀️ 
 
När jag kom hem från jobbet var det bara att sätta igång och fixa inför nyårsmiddagen. Alla hjälptes åt och fixade trerätters. Jag ordnade för- och efterrätt. 😋
 
Till förrätt blev det toast skagen. 
 
Vi slog på stort och körde med kavajtvång! Se på fan så stiliga killar! 
 
Kött, hasselbackspotatis och hemmagjord bea och rödvinssås. SÅÅÅÅÅ gott! 🤤👌
 
Och till efterrätt blev det chokladpannacotta. 😋👍
 
Mätta och belåtna killar. ❤
 
I väntan på tolvslaget tände vi upp bålpannan och rökte cigarr. 🚬 Eller ja, jag och Emil rökte cigarr. Dom andra småflickorna ville inte ha. 😉
 
Och lagom till tolvslaget vaknade Alexander, så efter han fått titta på raketerna en stund fick jag gå in och lägga honom igen. Och när jag kom ut från hans rum två timmar senare fick jag agera taxichaufför åt Hillhage som ville hem och sova. 😉
Måste säga att vi ändå hade en ganska mysig nyårsafton, trots allt. 

Men NU, nu är jag fruktansvärt less på att vara sjuk. 
🥂