Sanna Siljeström

20151230 (Publicerat 20160120)

Vi låg där hos barnmorskan i säkert 15 minuter och lyssnade. Men Ojsan var minst lika omöjlig som dom andra gångerna vi försökt hitta den!

Barnmorskan gav till slut upp och la ifrån sig maskinen och började fundersamt klämma och känna på magen. Knappt fem sekunder senare utbrister hon ”Nämen!”, sätter igång apparaten igen och lyssnar en bra bit högre upp... Och sekunderna senare fylldes rummet med det underbara ljudet av Ojsans hjärta! … För att sekunder senare överröstas av min brölgråt av lycka och lättnad! ;D

 Sen blev det kramkalas och jag tror det tog en timme för mig att sluta böla efter det att jag och Johan lämnat MVC.

Det är helt sjukt.

Det BOR en Ojsan i min mage!