Sanna Siljeström

Om resor, danföredan och spontan Miamisemester AKA "Jul pt 1"
Alltså, planen var typ såhär att jag skulle ta en minibrejk från allt vad som hade med internetz and bloggen och datorer and shitz under tiden jag var nere i Strängnäs Miami. Och det lyckades jag ju med bättre än förväntat.
Meeeen sen var det ju meningen att jag skulle gå igenom alla bilder, redigera och kåsera så fort jag kom hem.
But there's no f**ing time! Jag började jobba mindre än 10 timmar efter det att härjedalingen svängde in på bussgaraget och återlämnade mig och alla mina julklappar i Funäsdalen. Och sen har det gått i ett. Det har jobbats, det har sovits och det har varit nya TVspel som lagen krävde att jag spelade ut innan jag gjorde nått annat. Och som grädde på moset så har min kära lillasyster smittat ner mig med the förkylning from hell! I'm not kidding you. Jag står på benen ENBART på grund av överdosering av starka läkemedel och koffeintabletter i dubbel dos.
Sjukskrivning är bara att glömma då vi redan är så sjuuukt underbemannade att det är ett under att vi ens kan ha öppet. 

Men nog om allt: det var ju meningen att jag skulle kåsera om min Strängnäs resa!

Väl framme i Stockholm klockan assent på kvällen, helt osminkad, håret stod åt alla håll och med 2 timmars sammanlagd sömn i bagaget hade jag den stora--- äran? att bli intervjuvad och fotad av aftonbladet. 
 
Sanna Siljeström- Känd från TV, internet, facebook och nu även aftonbladet.

Frågan var vad jag tyckte om politikernas höga löner.
Jag, eftersom jag är som jag är, svarade att jag inte hade klagat om jag själv var politiker. Alla skrattade och jag kände mig lustig.
Men tror ni att det blev citerat eller? NÄÄÄÄ. Istället stod nått helt annat som jag inte alls sagt.
Well well, dom fick ju i alla fall namnet rätt. Något inte ens skoltidningen lyckades med. But hey, Sundström/Siljeström... Potato Potato... 


 
Jag vet inte om jag tog fel tåg, tidsmaskin eller whatever. Men när jag slog upp dom melerade två morgonen efter kvällen före höll jag på att svimma.
Jag hade hamnat i Miami!

Sanda, Strängnäs 22 December 2013.
 
10 grader plus, fågelkvitter, tussilago, saker som parade sig i buskarna och allt annat som inte hör vintern till var INTE vad jag väntat mig efter att dagen innan pulserat genom meterhög snö. Med cykeln och alla syskon som inte finns på ryggen..... (((Aaah det är vad jag kommer säga till mina framtida barnbarnsbarn om 189 år så vi kan ju lika gärna börja hitta på nu ifall dom gör efterforskningar på nätet. ))) 
Om det var svårt att få någon julkänsla? Joooomenvisst.


Danföredagen, alltså den 23 december, samlades hela familjen Siljeström för mammas favorittradition; Julgranspåklädning. Vilket hemma hos oss alltid gå till så att mamma börjar sätta upp lamporna i granen. Sen, när det inte går någe bra, skäller hon på pappa att han inte gör det. 
Sen när pappa erbjudit sig hjälpa till, fått mer skäll och hon äntligen är klar så får jag, pappa och lillasyster klä resten av granen. Vilket går till på så sätt att vi sätter upp alla kulor, mamma flyttar om dom, vi hänger upp glitter i en spiral runt granen, mamma hänger om dom så glittret hänger neråt. Alla skriker på varandra och är iritterade samtidigt som alla skrattar så tårarna rinner. >Kalle anka på julafton är en tradition som bleknar i jämförelse med Julgranshitler och dom tre små nissarna. ;D

Självklart har jag en bildbomb av eländet. Och ja, det är många bilder på min systerson, DEAL WITH IT!

 
Ja, alla är fotade samma dag... Hur det kommer sig att Billy har 3 olika outfits trots att han bara var med under några få timmar? För att han är en vandrande spymaskin förstås. Eller så är han nästa Babsan eller Christer Lindarw, fast det får jag inte säga högt för Billys mamma är trångsynt och lever kvar på 1800 talet där pojkar inte får ha glittriga rosa klänningar dom fått av sin moster....  

 
That's it for today!
Jag har fortfarande en hel drös foton att dela med mig av. Men jag ska upp tidigt imorgon och jobba och sen tror jag att det är typ nyårsafton imorgon....? Det är svårt att veta när man jobbar hela tiden och är helt borta i huvudet av förkylningsbasilusker. Och ja, jag jobbar den 1a också. Så det är inget personligt om jag inte svarar i min telefon. Och det är inte heller för att den fortfarande är trasig, eftersom jag äntligen köpt en NY!
Kriget om vilken telefon Sanna ska ha har äntligen kommit till sitt slut.
Men jag orkar inte berätta vilken det blev nu.
Tar väll det imorgon.
Eller när jag hinner.
Antagligen nästa år nån gång.

God natt och Gott nytt år om vi inte hörs igen imorgon!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress