Sanna Siljeström - Söker råd kring en fråga som suger

I snart TRE månader har jag kämpat med att få Alexander att ta nappen.

Jag må vara en av dom envisaste människorna som gud skapat. But damn, jag tror tamefan Alex är snäppet värre! ><

Jag sätter in nappen om och om igen. Men vare sig han snuttar ett litet tag, eller om han får kväljningar direkt, så slutar den alltid som en projektil.

Och ja, jag har testat ALLA trick i boken, utan några större framgångar.

Anledningen till min envishet är att han redan på BB visade tendenser till att vara en "fingersugare". Och med en lillasyster som var just en sån så har jag sett vad fingersugande kan ställa till med. :(

Nappen är i och för sig inte så himla mycket bättre, MEN när det är dags att sluta med nappen kan man som förälder "hjälpa till" på ett helt annat sätt. Man kanske ger bort dom till tomten, eller påskharen eller liknande tillsammans med barnet. Och så hux flux är alla nappar borta och barnet kanske blir surt och grinigt. Men dom är borta.

Lycka till att ge bort en tumme till bättre behövande. :P ;)

Anyway, jag har en fundering; Alex hittade, inte helt överraskande, sin tumme nu i veckan. Så fort han blir trött åker den in i munnen. Ibland när han är hungrig också. Och ibland bara ändå.

Fram tills igår var jag snabb som tusan med att pilla ut tummen och försöka sätta dit nappen istället. Men så när jag surfade runt på nätet och forskade lite i ämnet så verkade dom flesta vara eniga om att barnet själv väljer om den vill ha napp eller tumme och man kan inte tvinga dom till det ena eller andra. Och det stod även att man aldrig skulle hindra en bebis som vill suga på fingrarna från att göra det.

Är det NÅGON av mina läsare som har något tips? Ska jag fortsätta vara envis och ta bort tummen? Har någon av er eller någon ni känner lyckats vänja bort den så här tidigt eller byta ut den mot napp? Eller är det bara att gilla läget och låta honom suga?