Whatever

Så var ännu en vecka på året avklarad.
Jag är fortfarande helt slutkörd, och inte hjälpte det att det var en sjudagars arbetsvecka där tametusan inte en enda dag gick smärtfritt förbi. På plussidan befinner jag mig i någon form av "Whatever"- mode, så jag blev åtminstånde inte mer stressad än jag redan varit. Om något, kanske lite mer less på livet. 😅
 
Med anledning av tidigare nämnda sjudagarsvecka så har jag inte haft direkt mycket fritid. Men ett par foton från veckan lyckades jag skrapa ihop i alla fall: 
 
Lite kvällsgos med vildingen innan sängen. 😍💖
Cruising. 😄
Det blir kallare och kallare på kvällarna, och den här veckan har vi haft riktiga höst-feelings häruppe. Men än så länge går det att sitta ute på balkongen å mysa när solen ligger på och jordgubbarna växer för fullt.  
Mormor och morfar swishade över lite slantar till glassmonstret i veckan. Det var en MYCKET lyrisk Alexander som öppnade glassboxen och fick välja glass helt själv. 😍💖
Njutning på hög nivå. 😂😅💖
Ute och springer av oss i kvällssolen. Det är mycket energi som bor i den här kan jag lova. 🙈
Med veckans regn och kyla upphävdes ÄNTLIGEN eldningsförbudet häruppe! Hallelujah! Grillen åkte förstås fram direkt. ;D 
Och så avslutningsvis en bild på något så ovanligt som två av våra barn på samma bild. 😂😜 Våra fyrbenta barn brukar hålla sig väldigt långt ifrån det tvåbenta sedan han blev just tvåbent. Innan hade han svårt att komma ikapp dom, nu är det han som har övertaget. 😉
 
 
Det var det lilla jag hade från den här veckan. Övervägde att skita i att blogga med tanke på min sinnesstämning. Men whatever, det är skönt att skriva av sig och det är typ ingen som läser texterna härinne ändå. Vi får se, kanske är dags att pensionera sig permanent från bloggandet snart. 
 




På väg in i väggen eller kanske redan där?

"Bleh" 
Det är nog bästa sättet att beskriva mitt mående just nu. Det har varit lite mycket av allt. Jobb, familjelivet, personliga saker. Det blev nog helt enkelt lite väl mycket och i torsdags var det nästan som att hjärnan skrek "STOPP!" och... ja. Hur ska jag förklara? "La av", i brist på ett bättre uttryck.
 
Efter det har jag hamnat i någon form av nästan melankoliskt tillstånd. Eller, jag är inte arg, inte ledsen. Inte glad... Jag känner absolut ingenting. Förutom att jag kanske känner mig lättirriterad och lite dum i huvudet. För att jag, som alltid brukar ha stenkoll på allt, har helt plöstligt knappt koll på vad jag heter, vart jag bor eller vilket år det är. 
"Utbrändhet"- är ett ord som ekar i bakhuvudet. Det har hänt en gång förr under skoltiden och jag känner igen symptomen. 
 
 
Nåväl! Vad ska man göra?
Livet är vad det är och jag får helt enkelt försöka stressa ner lite. Den här veckans lediga dagar har jag spenderat mycket tid med att vila, sova och försöka undvika så många "måsten" jag bara kunnat. Och däremellan försöka hitta på roliga saker som får mig att tänka på sånt som inte gör att jag bara sitter som en fågelholk och stressar upp mig över onödiga saker jag ändå inte kan styra över. 
 
Och på tal om "roliga saker" jag gjort under mina lediga dagar, här kommer veckans ovanligt bildrika bildbomb;
 
I tisdags efter middagen så tog vi en promenad bort till badstranden. Alexander fick testa att bada i sjön och leka på stranden för första gången i sitt liv. Och han tyckte det var jättekul! 💖
Han doppade sig faktiskt helt, men kameran låg uppe i vagnen då så det kom inte med på kort. 
Alex favoritdel med badstrandandet var själva sanden, som var varm och skön att leka i. 😍 
Livsnjutaren i fredags morse innan dagis. Disneychannel å blåbär. 😉 Den starten på dagen är svår att bräcka. 
Igår hann vi med en liten playdate med kusinen innan läggdags. 💖 Jag och Alex var även och våldgästade henne och hennes pappa medans pappa Johan tog en välförtjänt vila på förmiddagen. 
Få saker värmer mitt hjärta som att se på dom här två leka tillsammans. 💖 
När Linnéa gått och lagt sig fortsatte vi rasta Alex en timme till. 😜 Det är så SJUKT mycket energi i den här lilla mannen. Han är till och med känd som "Vildingen" på dagis. 😳😅
När klockan närmade sig läggdags ville Alex måla. Så vi gick in och plockade fram målarblock och pennor. 
"Mamma, tiita möööööra dääär!" tjoade Alex glatt på någon svärjedalsk dialekt (Môr = myra på härjedalska) och jag och Johan höll på att skratta ihjäl oss. 😂 
När lilleman äntligen hade somnat igår lyxade jag och Johan till det med kladdkaka och hemmagjord glass som vi turades om att tillverka igår. Jag gjorde kladdkakan och Johan glassen. Bägge två LCHF vänliga, offcårs. 

Kladdkakan blev helt SJUKT god btw. Faktiskt godare än många "vanliga" kladdkakor jag testat. Nästan helt sockerfri så när som på den mörka chokladen. Receptet hittar ni här. 
Idag vaknade vi till ett ruggigt åskoväder. Det small så det skallrade i fönstren, och innan jag ens kommit ur sängen gick strömmen. Så efter frukosten tog vi och plockade ihop oss och drog upp till sätern och hälsade på svärisarna.  
Idag höll dom på och rensade deras lilla damm. Alex skulle förstås hjälpa till! 😍
"Nära skjuter ingen hare"? 🤣 Alex försöker springa in i vattnet hans farmor skyfflar ut. Lyckligtvis missade han varje gång. 
Inne och värmer oss efter att ha sprungit runt ute ett bra tag. 7 grader visade termometern på idag 😱 Trodde aldrig jag skulle behöva leta fram Alex mössor när vi låg och svalkade oss på stranden i 30 graders värme i början av veckan. 
Läser bamsetidningar av årgång 1980 i väntan på att strumporna skulle torka. 😍 
 
 
 
Det var det. 
Nu ska jag nog gå och lägga mig. I morgon startar arbetsdag 1 av 7. Okristligt tidigt dessutom. 😓
Så jag behöver all vila jag kan få. Förhoppningsvis har dom lediga dagarnas vila och extra sömn gjort sitt. 💖
Något säger mig att det lär märkas snabbt om det har det eller inte. 
 




Kolhydratsbaksmälla

Alltså, herre jävlar vad jag mått kasst idag! Fy fa-aaan. 😷
Helt självförvållat, om än inte med flit.

Johan gick nämligen på semester i går och vi firade med ett besök på en av byns många pizzerior. Efter många "om" och "men" framför menytavlan, blev det ett "varför inte!" och jag tog en kebabtallrik med pommes och bröt därmed nästan en månads LCHFande. Jag fick knappt i mig hälften, och nästan så fort den första pommesen nuddade läpparna svullnade hela jag upp som en ballong! Det så på riktigt ut som att jag var halvvägs genom en graviditet. Helt sjukt! Men värt det.
Tyckte jag då.
 
Idag vaknade jag upp och kände mig helt vätskefylld. Det nästan skvalpade om mig. Och jag kände mig som dagen efter en liiite för tuff utekväll. Migränliknande huvudvärk, trög, trött som ett as, lite deppig.
Helt sjukt.
Jag hade faktiskt inte en tanke på att det berodde på kosten förens en nära vän påpekade att man kunde bli så om man åt kolhydrater när man kör LCHF.  Och några googlingar senare visade det sig att han hade helt rätt.
Jag tänkte att jag körde för liberal LCHF för att påverkas nämnvärt. Jag räknar ju inte kolhydraterna, utan äter så pass lågkolhydrat- och sockerfritt jag kan. Men jag har nog snarare legat på ganska strikt/måttlig LCHF utan att jag tänkt på det.
 
Aja, nu vet jag det. Och såhär dagen efter en heldag med kolhydratsbaksmällan from hell, kan jag konstatera att det INTE var värt det. Kommer nog tänka mig för både en och tre gånger innan jag vågar äta något kolhydratrikt igen. 🤐
 
"Oj, titta mamma maaaage!" skrattade Alex medans han använde den som bongotrumma. 😅
 


Tidigare inlägg