Sanna Siljeström

Har ni saknat mig? ;D

Pfft, ni har säkert inte ens märkt att jag varit frånvarande från bloggen i en vecka. Inte ens jag märke att jag varit frånvarande. Tills lillasyster påpekade att det var länge sedan jag la upp något. x) Hoppsan.

Jag har helt enkelt njutit av strängnäsbesöket fullt ut och försökt koppla bort sociala medier så gott det går. :) Med undantag från instagram där jag lagt upp några bilder under veckan. :D

 

Vad har vi gjort då? Typ inget, och allt känns det som. Mest bara tagit det lugnt och umgåtts. :) Och det har varit som balsam för en stressad själ! <3 Innan jag åkte ner hade jag börjat fått sporadiska ångestattacker igen.. Men sedan jag kom hit har jag inte haft en enda! Såååå skönt.

 

Mindre skönt är att jag åkt på ett skov. För första gången på skitlänge! Mina knän tar KÅL på mig! =( Det är svårt att sätta fingret på vad som triggat just det här skovet, men det kan vara allt från att jag slappnat av efter lång tids stress. Till att jag blev så pass stressad av själva resan ner hit (social fobi + resande= ingen höjdarkombo) att jag fick ont. Eller så är det den superhöga luftfuktigheten här nere. Who knows.

Meeen det beror i alla fall inte på att jag käkat för mycket och gått upp 15 kilo i vikt. ;D Efter förra strängnäsbesökets +5 kilo, som btw tagit mig fram tills förra veckan att bli av med (dvs 4 månader!) så har jag gett mig tusan på att inte ha mer än MAX 3 cheatdays i veckan härnere. Så jag har kört stenhårt med kaloriräknandet! Heja migsjälv!

 

Ja, back to the strängnäsbesök, allt och inget har vi som sagt gjort. :) Det har varit Sofies vecka med Billy-bus så självklart har massa tid gått åt till att underhålla honom. :D Och oooh my god. Jag tyckte det tog mycket tid och energi att ta hand om honom när han var en liten baby. Det var INGENTING emot hur det är att ha och göra med en tvååring! Let´s just say att det är UNDERBART att ha hand om honom och leka med honom! Verkligen fantastiskt!  Men det är väääldigt lugnt och skönt när han åker hem också. ;D

All heder till er som har hand om småbarn dygnet runt, varje dag, året runt! Jag hade nog fått skriva in mig på dårhuset... Jag får trösta mig med alla historier alá "mina barn och andras ungar" och att det tydligen inte alls är lika jobbigt när (om) man själv skaffar barn. Men jag har i skrivande stund vääääääldigt svårt att tro på dom historierna. Lika svårt som jag har att tro på historier om förlossningar som "knappt känns" och bebisar som "sover heeeela nätterna" från dagen dom föds.

 

Nej, nog med text. Hoppas iallafall någon orkar läsa! ;D

Och hoppas inte era telefoner/paddor/datorer hänger sig av följande gigantiska bildbomb;